Saker

Jag är lite stressad här och har varit det i ett par dagar redan. Av sex lediga dagar återstår nu denna och imorgon (självaste Australia Day) ska jag jobba igen. Utlovade ju dock bildbevis i mitt förra inlägg så nu lägger jag helt enkelt upp några stycken så jag åtminstone har hållit mitt löfte… Blir så förfärligt mycket yta på bloggen nu känner jag och jag gillar det egentligen inte – känner bara att det krävs mer tid än så här för att producera djup… Får bli nästa vecka. Puss på er kära. <3

Vi skulle ju hämta några grejer i Goulburn men ”några saker” var en rejäl underdrift. Det var saker ÖVERALLT när vi äntligen kom hem på söndagskvällen!

Det var allt från motorcyklar till verktygslådor från maskeradkostymer till mina gamla loppisfynd. Scott blev så stressad att han nästan flippade ur.

Den här Pyrexskålen var ett av de gamla fynden. Det gula bordet den står på är ett nyare loppisfynd från några veckor tillbaka.

Det här fina lapptäcket har en av Scotts farmödrar gjort. Tycker det är så snyggt och passar perfekt hemma hos oss med retrotrycken i tyget.

Och så var det dessa fåtöljer som jag köpte i samband med det gula bordet. Tanken är att de kanske ska få bli vita någon gång i framtiden och så ska de få nya dynor eller åtminstone nytt tyg. Framtiden var det ja.

Följ med på morgonpromenad

Sitter på bibban en snabbis efter en fika som sträckte sig över hela tre timmar. Tiden flyger iväg när man har mycket att prata om och det hade jag och min nyfunna vän Erin som jag träffade på bibban i måndags. Vi råkade sätta oss vid samma bord och det visade sig att vi båda är nya i stan och inte känner så många andra ännu. Så vi styrde upp en kaffedejt som alltså gick av stapeln imorse.

Innan det tog jag en promenad i mysiga East Albury och fick för mig att ta med mig kameran och knäppa några bilder till bloggen. Det är så mysigt! Den första bilden är över vår bakgård sett från bakgatan förresten.

Ikväll bär det av till Goulburn över helgen. Ska hämta det sista av våra ägodelar som blev kvar när vi flyttade ner hit - bl.a. Scotts gamla motorcykel och en massiv verktygslåda som också är hans och så är det lite loppisfynd som jag inte har visat ännu. Håll utkik här sen i början av veckan.

Roligt att ni läser mina ”iaktagelser” och tycker att det är intressant. Tack för kommentarerna!

Vanor och ovanor

För ett tag sedan blev jag ombedd att tänka efter om det finns några vanor och/eller ovanor som australiensarna har som jag snappat upp, men det är ju riktigt svårt att komma på saker på rak arm. Man vänjer sig fort och snappar antagligen upp mer än man registrerar men det finns ett par saker jag tänkt på:

• Accenten. Pratar nuförtiden som folk gör mest här och den amerikanska accenten som fanns är numera helt borta.
• Sen är det ju ord och uttryck också, men inget har fastnat mer än det där klassiska no worries. Använder det hela tiden och alltid när det passar in. Thanks for that. No worries. Can I please have a Kabana? Yeah, no worries. Sorry, we won’t be able to make it tonight. No worries. See you tomorrow. No worries.
• Så är det ju det här med att ta bilen och köra också korta sträckor. Nog för att jag fortfarande oftare väljer att gå eller cykla, men jag måste medge att frågeställningen att man kanske skulle ta bilen dyker upp oftare än tidigare.

Som sagt vänjer man sig snabbt vid folks vanor och det händer mer och mer sällan att saker förefaller konstiga. Några enstaka iaktagelser kan jag dock komma med och det passar ju bra när vi ändå behandlar vanor och ovanor:

• Att få tag på färsk jäst till bakningen är lögn. I affärerna har folk tittat konstigt på mig när jag frågat (har ibland fått en känsla av att dom inte vet vad jäst egentligen är – att det är en slags fungus och att torrjäst inte är något man odlar och sedan processar ungefär som vetemjöl) och när vi jagade jäst i Goulburn var det någon som visste att det visst säljs i en hälsokostaffär i Canberra. Okej, bra att veta för dit är det ju bara drygt 100 km. Fast det var när vi var i Goulburn - i nuläget är det ännu längre. Har för länge sedan övergått till torrjäst men det retar mig, för helst vill jag ju använda så naturliga ingredienser som möjligt.
• När vi ändå snackar bakning kan jag ju berätta att recepten här oftast innehåller self raising flour och att det finns minst lika många sorter av self raising som av plain flour på butikshyllorna. Det här är alltså helt enkelt ett mjöl där bakpulver m.m. redan är tillsatt så man slipper göra det själv. Bakar dock själv fortfarande hellre med plain flour och bikarbonat. Känns reisligare som man hade sagt på ren Borgå-svenska.
• Det akademiska året i Australien inleds i januari och avslutas i december, vilket är helt logiskt eftersom skolstarten således sker på hösten, precis som hos oss. Delstaterna har sedan olika exakta datum för sina avslutningar och skolstarter och i vissa fall skiljer det flera veckor.
• Tjejer och kvinnor i alla åldrar älskar att bära sina ägodelar i BH:n, ungefär där axelbandet fäster i själva BH:n framtill. Jag som jobbar i kassar bevittnar detta säkert oftare än andra när folk drar fram inte bara sedlar och mynt, utan hela plånböcker ur skjortan när det ska betalas. Vi diskuterade detta i helgen och Nicole berättade att en bekant till henne haröm dagen dragit fram både plånbok telefon och laddare! ur BH:n som om det var det naturligaste. Förstår inte riktigt hur folk resonerar, för det är ju knappast bekvämt, definitivt inte snyggt alls och med tanke på strålningsrisken (tänker på mobilerna nu) kan det ju knappast vara hälsosamt heller. Jag håller mig till handväska eller ryggsäck.

Dress Me Up

Ett annat fynd från söndagens loppisbesök. Föll först för den senapsgula stoldelen (har förälskat mig i senapsgult) men förälskade mig snabbt i hela skapelsen. Egentligen är den en sådan där kavajhängare som herrarna hängde sina kostymer på förr i tiden, men jag har klätt den i min Norge-favorit och så lite vackra väskor och saker som passar i färgen. Den beiga kuvertväskan är ett loppisfynd från några veckor tillbaka – den är i äkta skinn och tillverkad i Australien. Snäckhalsbandet köpte jag i förbifarten på en loppis för 50 cent för ett tag sedan och den gulrandiga koppen är en av fem som jag fyndade för 50 cent styck på samma resa som väskan. Två av kopparna går i rött och två i blått och så var det den här ensamma gula.

Söndagen den femtonde

I helgen fyllde en av mina svägerskor år och vi firade på lördagskvällen med pizzafest i deras garage (jag sa ju att garaget är en vanlig samlingsplats) ute i Rutherglen. Åt godaste pizzan på länge och vi bestämde att om vi någon gång i framtiden har hus och stor trädgård så ska det finnas en pizzaugn också, för pizzor kan inte bli godare än när dom bakats i riktig ugn. Kameran låg i bilen under kvällen förstås, men på söndagen kom den i användning lite smått. Några bilder, varsågoda.

Natten spenderade vi i ett tält på Svärmors bakgård och på söndagen åt vi frukost på den lilla, mysiga huvudgatan i Rutherglen.

Från ett loppis som vi besökte efter frukosten fick jag med mig inte bara ett utan två små bord! Det ena får agera nattduksbord, medan det andra hade snygga ben, men en så ful bordsskiva att den behövde räddas med en bricka.

Väl inne i stan igen besökte vi i stort sett alla affärer med söndagsöppet och fick med oss sånt som vi planerat att införskaffa redan länge – ny cykelhjälm till mig, vit färg till det där skåpet som vi renoverar och så nya löpskor till mig. Asics i grått och rosa och så snygga att jag tror att jag kommer springa lite oftare bara för den sakens skull.

Sedan gjorde Scott makirullar till middag.

Själv bakade jag en lemon poppyseed cake som vi delvis åt upp och delvis gav bort i present när vi avslutade kvällen hemma hos Scott syster Nicole.

Igår kväll såg vi filmen Hanna och hade en allmänt trevlig kväll. Resultat – en gladare Lotta idag. Har uträttat ärenden och suttit på bibban i några timmar nu på förmiddagen och på stan precis innan fyndade jag dessa paljett-finingar för 4 dollar på Lifelines loppis. Imorgon jobbar jag igen och till helgen ska vi fira en av mina svägerskor som fyller år.

Lampan

Alltså vilken svärmor man har! Hon hade varit på en loppis i veckan som vi besökt tillsammans en gång tidigare och kom ihåg att jag beundrat den här lampan då. Nu hade den varit read och då passade hon på och köpte den till mig. Såå fin och passar så bra till ett gult bord som jag fyndade förra veckan.

Tillbakablick 2011

Förra veckan var inte direkt superlyckad och jag hade ingen lust att skriva här om hur sk*t allting kan vara ibland… Det känns fortfarande lite jobbigt men istället för att älta blickar jag tillbaka över 2011 som trots allt var ett bra år.

Januari

I januari skaffade vi gymkort och flyttade in på nya Motivus där jag sprang mina 10 km med lätta steg och lekte med dumbbells mellan varven.

På Mommos vind hittade jag hela årgångar med gamla veckotidningar från 30-, 40-, 50- och 60-talen som jag fick plocka med mig hem.

I medlet av månaden lät jag klippa pannlugg och hatade den från första stund.

Planerade Australien-flytten och införskaffade en rinkka som jag provkörde i lägenheten.

Det var många lediga helger och söndagsbrunchar efter gymmet blev en tradition.

Februari

I februari hade vi vinterlov i 9 dagar och det var iskallt och vackert vinterväder. Vi gick promenader i vår vackra stad och fotograferade bl.a. slottet.

En lördagskväll var det inflyttningsfest hos nyblivna lägenhetsägare.

Jag bakade en hel massa – bl.a. dessa bullar med mandelfyllning.

Vi hängde mycket hemma…

…och spelade Alias t.ex.

Så blev mitt visum äntligen beviljat och vi började rensa och packa ihop vårt liv.

Mars

Början av mars var ganska stillsamt och vi fortsatte hänga på gymmet och rensa och packa hemma. Ägodelar packades ner i lådor medan andra såldes och hemmet såg väl lite sådär ut…

Det var även balkongpremiär en solig dag i början av månaden.

Vi gick på Logomo och såg bl.a. Tom of Finlands provocerande teckningar.

 

Och så åkte jag till London där jag hälsade på min Lina och fjantade mig på Primark.

April

Våren kom och vi hängde på stan i solskenet.

Vi promenerade också mycket. Såg till att se allting en sista gång och tog liskom farväl av vår stad. Älskade Åbo. <3

I slutet av månaden slutade jag på förskolan och några dagar senare lämnade vi Åbo.

Maj

Firade wappen och första maj i Borgå tillsammans med familj och vänner.

Dagarna efteråt var det packning som gällde och så träffade vi en massa vänner och släktingar en sista gång innan avresan.

Och så kom den 6 maj och vi satte oss på ett plan som tog oss via Milano och Abu Dhabi till Sydney och Australien.

Scott fyllde 26 och vi firade i Goulburn hemma hos hans Pappa med fru.

Strax därefter åkte vi ner till Albury-Wodonga…

…där jag fick bekanta mig med den delen av Australien där Scott växte upp…

…och där vi också köpte Gunvlad och började planera vår roadtrip.

Juni

I början av juni plockade vi oliver nere i Jumbunna i South Gippsland tillsammans med ett gäng glada backpackers.

När vi inte plockade reste vi omkring i närområdet, badade bastu, åt god mat, hade glada utomhusfester och knöt vänskapsband för livet.

En solig söndag sålde jag olivolja på en marknad i Loch. Träffade också en finsk kvinna som delade stånd med mig och pratade finska mellan varven.

Sakta men säkert började de andra backpackarna resa vidare och sista dagen vi jobbade på gården hade vi en stor brasa där vi brände en massa kvistar och hade det mysigt med dom som var kvar.

Sedan åkte vi vidare till Garfield där Scotts kusin Em och hennes man har en liten gård. En dag bushwalkade vi i Bunyip State Park och åt lunch i skogen.

Vidare åkte vi till Melbourne där vi träffade vänner och glömde kameran i väskan för det mesta. En kväll hängde vi hemma hos Scotts kompis Simon och jag frös i kapp med Diesel-hunden framför brasan.

Juli

I juli åkte vi iväg på vår roadtrip. Efter ett sista stopp i Goulburn körde vi norrut…

…på vägen upplevde vi bl.a. Wiseman’s Ferry…

…Noosa…

…Cooloola…

…och Fraser Island.

Och vi lagade mat på vår lilla gasspis på de vackraste av platser…

…och använde vatten från bäckar vid rastplatser där vi stannade för natten.

I medlet av juni hade vi kommit till Gladstone och Scotts jobberbjudnade som han fick inom två timmar i staden, avgjorde att vi skulle stanna i området. Vi hittade boende i ett share house i Tannum Sands, en liten stad vid havet, ca. 20 km från Gladstone och så var vardagen igång. Scott jobbade 70-timmars veckor och jag sökte jobb utan att hitta någonting. Hade hemlängtan för första gången sedan vi kom till Australien och lyssnade på Lars Winnerbäck för att känna mig bättre.

Augusti

I augusti köpte vi nya kameror.

Vi fotograferade en hel del…

…och gick på multikulturellt evenemang i Gladstone en söndag.

Medan Scott jobbade sprang jag långa sträckor längs med floden och på strande ute i Tannum.

Och i medelet av månaden började jag jobba på backpacker hostellet och vi flyttade in till Gladstone från Tannum. Bilden är från Agnes Water/1770 dit vi åkte en söndag i augusti.

September

I september bloggade jag väldigt lite, men jobbade desto mer och någon eftermiddag när vi hade en stund över åkte vi ut till smultronställen utanför staden. På bilden Lake Awoonga. Det var mycket att ta in på jobbet men jag lärde mig fort och trivdes bra. Min chef åkte utomlands i tre veckor och jag var stolt över ansvaret att själv sköta hostellet under tiden.

Annars umgicks jag mycket med Pandi som blev min ständiga följeslagare och jag kom på mig själv med att plötsligt förstå människor som älskar sina hundar. <3

Oktober

Värmen kom på allvar och vi hängde mycket på altanen vid hostellet.

Jag inredde och pysslade i Rum 4. Ville att det skulle kännas som ett hem och visst trivdes vi.

En helg åkte jag till Rockhampton i arbetets tecken och Scott följde med vilket gjorde tripen till en trevlig liten weekendresa.

Jag började loppisshoppa mer och mer och fyndade bl.a. den här väskan under den där helgen i Rockhampton.

Mamma skickade en hög svenska deckare på posten och jag läste och njöt.

Och så joinade jag ett basketlag och blev så glad då tjejerna i laget var så snälla och trevliga.

November

I början av November åkte vi till AW/1770 igen tillsammans med några av polarna på hostellet. Jag hade börjat känna att jag inte längre trivdes i Gladstone och jag minns att vi diskuterade detta mycket under den här helgen. Hur vi skulle göra och vad som var det bästa alternativet o.s.v.

Fortsatte loppisshoppa med framgång. Här i happy pants för två dollar.

Firade 6 månader i Australien med middag ute.

Klädde upp mig för en lunch som aldrig blev av och tog kort därefter bloggpaus för att säga upp mig och flytta från Gladstone.

Det var svettigt och gick trögt men jag mådde bättre ju längre söderut vi kom…

 

…och vi hade en massa kul på resan ner.

Vi tältade, simmade i floder, besökte städer, loppisshoppade och skrattade…

…och så kom vi till slut fram till Goulburn där jag plötsligt hittade mig själv i ett flygplan och strax skulle hoppa.

I slutet av november åkte vi vidare till Albury-Wodonga igen där vi skulle vara hus- och hundvakter. Scott fick jobb innan vi visste ordet av och jag loppisfyndade grejer till vårt kommande hem.

December

Vi flyttade in i nya lägenheten och i mitten av december började jag jobba på butiken.

Vi bekantade oss med vår nya hemstad.

Firade jul med familjen i Rutherglen…

…och nyår med en del av familjen i Wodonga.

2011 kännetecknades av stora livsförändringar och ständigt kliande fötter. Vi har ordnat och planerat och flyttat runt i hopp om något bättre utan att riktigt kunna komma till ro någonstans, men förhoppningsvis har vi nu hittat rätt. Vi planerar stora grejer i år och jag hoppas på fler än en livsförändring – förhoppningsvis hittar jag rätt när det kommer till karriärval och så hoppas vi på att hitta drömhuset här i Albury under 2012.

Glöggcheesecake

Cheesecake har blivit min grej på sistone. Bakade först en med glöggsmak till julen och så har det blivit några till med olika smak efteråt också. Här är mitt eget recept på Glöggcheesecake men det är enkelt att byta ut glöggen och smaksätta som man vill. Apelsin, hallon, banan (fast tänk på att banan inte ger någon vacker färg) eller vad man vill.

Du behöver:

• 140 g digestivekex eller pepparkakor
• 50 g smält smör
• 200 gram färskost (typ Philadelphia)
• 2 äggulor
• 1 dl socker
• saften från en liten citron
• 4 tsk gelatinpulver
• 1dl glögg
• 2 dl ganska hårt vispad grädde
• 2 hårt vispade äggvitor
• 2 dl glögg
• 1 tsk gelatinpulver

Gör så här:

Klipp ut en bit bakplåtspapper som du placerar i bottnen på en form med löstagbar kant. Krossa kexen eller pepparkakorna och blanda med det smälta smöret. Tryck ut i bottnen på formen och ställ svalt.

Vispa färskost, äggulor, socker och citronsaft tills du får en slät smet. Blanda gelatinpulvret med 1 dl glögg och vänd ner i ostsmeten. Blanda sedan i den vispade grädden och till sist den hårt vispade äggvitan. Se till att smeten är slät och häll i formen över pepparkaks- eller kexbasen. Ställ kallt på en jämn yta och låt stelna. Om du har bråttom går det jättefort i frys men se till att kakan inte fryser.

När kakan har stelnat kan du förbereda gelen till ytan. Blanda 1 tsk gelatinpulver med 2 dl glögg och häll försiktigt över kakan. Ställ kallt på en jämn yta igen och låt också geleytan stelna.

Om du vill variera smaken kan du enkelt byta ut glöggen mot t.ex. hallonsaft eller apelsinjuice eller vad du vill ha för smak. Jag brukar ha i färska eller frysta bär/frukt också både för smakens och utseendets skull. Brukar då mosa dem lite eller köra med mixer några gånger och sedan blanda i till sist – efter grädden och äggvitorna, strax innan den åker in i kylen/frysen.

Nyårshelgen

På nyårsaftonen var vi bjudna hem till min svägerska Nicole och hennes sambo Gary på grillfest tillsammans med deras vänner. Det var en så himla vacker kväll och vi satt ute i trädgården hela kvällen. Lyktorna här fungerar som någon slags mygg repellent så vi fick vara relativt i fred iaf.

Jag hade på mig en svart maxiklänning kvällen till ära och runt halsen bar jag ett halsband som består av småsmå snäckor. Loppisfynd för 50 cent. Till middag åt jag grillad kyckling och så var det sallader av alla de slag – tabbouleh, rörbetssallad, potatissallad, garden salad, dipsåser och crackers…

…och till efterrät hade jag gjort en hallon cheesecake som ni ska få receptet på också.

När klockan slog tolv tog vi fram sprakastickorna…

…och så blev det lite dans.

  

På nyårsdagen åkte vi ut till Lake Hume som ligger alldeles här i närheten.

Här flyter Murray floden in mot Albury. Vi bor inte långt ifrån Mungabareena Reserve där man kan simma och om man vill kan man därifrån flyta hela vägen med floden in till stan och Noreuil Park där det ligger en annan populär simplats. Scott har gjort det ett par gånger tillsammans med kompisar, både sittandes i en simring och en gång i en uppblåsbar lekstuga! Vattnet i floden flyter snabbt och är svinkallt och underbart uppfriskande i hettan. Där vi brukar simma flyter floden liksom i en kurva runt en liten udde och vi har roat oss med att hoppa i vattnet på ena sidan och sedan flyta runt udden och upp på andra sidan. Det går fort och det är såå roligt!

En del av Lake Hume.

Igår roade vi oss med vårt lilla renoveringsprojekt för första gången sedan vi flyttade. Lyckades skrapa loss det sista av den rosa färgen som satt som berget vid benen och fötterna och så sandade vi hela härligheten innan Scott målade på ett lager med underlagsfärg. Nästa gång ska det målas med riktig färg och nu återstår det för mig att bestämma vilken sorts vit det ska bli. Scott ska även göra nya dörrar och jag tvistas mellan enkla trädörrar och dörrar i glas så att innehållet syns utifrån. Funderar då på att måla skåpets innehåll i en annan färg eller att dekorera med vackert hyllpapper…

På ftermiddagen kom sedan Nico på besök och vi köpte med oss hämtmat och satte oss i en park och åt middag. På kvällen körde vi ut till floden igen för att svalka oss och planerade att någon gång inom en nära framtid göra en utflykt längs med ån in till stan. Kanske redan ikväll tänker jag…

På vägen hem fastnade vi sedan i ett blåstest bara runt hörnet där vi bor och Scott som körde och hade glömt körkortet hemma fick böter. I Victoria måste man inte ha körkortet med sig och ifall man blir tvungen att visa upp sitt kort har man en vecka på sig att presentera det på polisstationen. Tyvärr var vi några kilometer över gränsen på den New South Walesiska sidan och lärde oss således en läxa och att det i NSW är lag på att ha sitt körkort med sig.