Arkiv för april, 2013

Bevis

Idag har vi plockat ut ett gammalt badrumsfönster med varierande framgång. Ett tag önskade jag mig igen långt ifrån detta projekt men det vände sen till all tur. All good igen. Har lagt in en beställning på ett nytt fönster också och så fort det är installerat ska vi försöka dra igång kaklingen. Hånskrattar lite åt oss själva när jag tänker på att vi i ett skede trodde att vi skulle kunna uppvisa ett nykaklat badrum när familjen var här. Ibland blir det bara för deprimerande att det tar sån tid, men för det mesta tar vi det ganska piano.

Jag kom på att ni kanske inte ens tror på att vi har något husprojekt alls eftersom det nästan aldrig förekommer bildbevis.

eefb724f-66f2-4cb4-ae20-bcd9d7ed448b_FS

Detta är då alltså fönstret som rök. Så här såg det för övrigt ut i badrummet när vi gick på visningarna. Bilden är mäklarens och fanns på nettin under den där perioden strax innan köpet när vi satt och angstade kvällarna igenom och omsöm var säkra på att vi aldrig skulle få köpa något hus överhuvudtaget och ömsom var så självsäkra att det nästan var skrämmande. Väggen här är husets ursprungliga bakvägg men för tillfället finns det ännu ett rum bakom den. Vartefter ska den tillbyggnaden rivas och bara originalhuset stå kvar.

DSC_0018DSC_0044

Nå huset blev ju vårt och kort därefter såg det ut så här när halva badrumsväggen kom ner.

DSC_0037

DSC_0036

Sen såg det ut så här när vi putsade de gamla tegelstenarna rena i trädgården.

Sen hade vi träningsvärken från helvetet i en vecka och under tiden byggde våra duktiga byggkillar upp väggen igen. Utan den där underliga vinkeln som syns  till vänster på översta bilden här. I det nya hörnet som bildades i badrummet efter den nya väggen ska bland annat en toalett stå i framtiden. En toalett som vi i optimismens tecken inhandlade för nästan tre månader sedan. Hånskrattar lite igen.

Vill ni se mer? Från andra delar av huset kanske?

Annonser

5 kommentarer

Sydney

20130427-180939.jpg
Här har vi hängt idag och haft en allmänt angenäm dag så här på min födis. Ätit lunch på Darling Harbour, åkt monorail och gått långt lååångt från turiststråk till marknader till shopping center och till operahuset och harbour bron.
Och så lämnade vi ju av badkaret också imorse. Och stannade och pratade med ägarna i två timmar!! Fick en rundtur i fabriken och så lärde vi oss lite badkarshistoria samt att ägaren åkte till Storbritannien för att utbilda sig för att just den här originaltekniken inte förekom i Australien längre – tills dom startade sitt företag.
Fick se ugnarna där karen bakas och en massa före och efter badkar också och sen gjorde vi våra färgval. Helvitt med chrome feet ska vi ha. Och så bra service fick vi! Har ju inte sett den färdiga produkten men det här kommer bli så bra. Jag bara känner det på mig. Vitsi, ibland är det grejer – produkter och tjänster och människor – som jag så gärna skulle rekommendera för er men det är ju liksom nästan bortkastat för att ni är så långt borta. Men OM ni var här i närheten så skulle jag rekommendera det här gänget. Sydney Antique Baths.

1 kommentar

Att resa med badkar

Bästa dagen idag. Hela stan verkade tagit en long weekend inklusive de flesta på vårt kontor och det var så lugnt att vi fick sluta strax efter lunch. Nå men win! Dessutom gick chefen ut på förmiddagen och köpte kaffe och tårta för att fira min födis lite på förhand och sen bjöd han på lunch innan vi fick gå hem.
Nu har vi precis satt oss i bilen och börjat köra norrut. Sydney ikväll! Blir en liten spontantrip för att fira min födelsedag imorgon men vi ska kombinera lite nytta med nöje också för vi ska lämna av vårt gjutjärnsbadkar hos en firma som ska lägga ny emalj så det blir som nytt. Enda firman i Australien som använder den här tekniken och tydligen är det 40 års garanti sen så ja, vi transporterar ett badkar 500 + km för fix. 🙂
Annars är vi ganska glada också. Hade det så kiva på bygget igår att det nästan känns lite synd att inte kunna hänga där nu i helgen också. Ibland kan det vara så roligt och ibland hatar man det nästan. Jag sandade för mitt liv i flera timmar och har bara en bit kvar nu på det stora skåpet jag började på igår. Sen så har jag ganska sjuka muskler också.

20130426-163431.jpg
Mannen grävde hål i jorden i ett av vardagsrummen med sin nya leksak. Nya golvet in the making.

20130426-163717.jpg
Min kaveri. Och vilken kaveri sen! Gör mitt liv så mycket lättare.

20130426-163841.jpg
Just nu. Bästa roadtripen med bästa gänget. Badkaret och vi.

Lämna en kommentar

Work Station

Anzac Day idag så vi är lediga. Hänger på bygget och restaurerar möbler och leker med färgideer och sånt. Scott har fått för sig att han vill ha en knallgul ytterdörr medan jag förespråkar någon sorts röd eller kanske grön som jag tror kommer sitta fint till de blivande grå väggarna. Det är ju ganska långt bort fortfarande med det är ju helt okej att lite planera.
Underbart höstväder idag, men lite kallt så vi har tänt en brasa i en gammal tvättrumma på gården här vid min work station. Just nu pågår sanding av en möbel som ska stå i hallen vartefter. Riktigt excited faktiskt eftersom det är så länge sedan senast jag var här och jobbade med mina loppisfynd.

20130425-122649.jpg

1 kommentar

Punktform

Det verkar vara nya grejen här att uppdatera i punktform så vi kör väl en. Senaste dagarnas tankar och händelser por favor.

1. Jag tillbringar så mycket tid med en penna i handen att det numera förefaller helt naturligt att göra allting med en penna fastkilad likt en cigarett mellan pek- och långfingret. Sitter med en rödvit en just nu också faktiskt.

2. Hur lat är jag då? Kom hem efter jobbet och hade hela dagen planerat att gymma. Bytte om och packade gymkortet i fickan och puffade lite astmamedicin. Taggad till tusen. Tittade ut och såg att det hade börjat skymma. Så jag bytte om igen och lade mig på soffan med tända ljus och mysbelys omkring mig. Fast egentligen var det inte renodlad lättja. Det är bara så fruktansvärt obehagligt att gå hem ensam i mörkret att jag hellre skippar träningen. Och när jag tänker på det blir jag frustrerad av två orsaker. För det första är det så åt helvete att man ska behöva ställa in gymbesök och skippa middagar i stan efter jobbet eller överhuvudtaget skynda sig någonstans bara för att undvika att gå hem själv i mörkret och kanske råka ut för hemskheter. Och för det andra – vem i helvete var det som kom på att alla ska hålla på och flytta klockan hit och dit. Innan den senaste omställningen var det alldeles utmärkt. Det började mörkna vid sju men man hann hem i tid bara man snodde sig lite. Nu hinner man knappt in från jobbet innan det blir mörkt och vad är poängen med att det ska vara ljust klockan sex på morgonen liksom? Ingen jag känner vill ha dagsljus sex am. Man tar väl hellre ljuset på kvällen efter arbetsdagens slut eller?

3. Igår sprang jag en stressig runda. Hann liksom knappt få av mig arbetskläderna innan jag störtade ut genom dörren igen – för att hinna hem innan mörkrets inbrott förstås. Luften var tung av rök för att dom är ”burning off” inför nästa års fire season men jag hade det ganska gemytligt iaf. Tänkte lite sorgset att det är sällan man faktiskt kan löpa så här för att det alltid är något som är fel – på sommaren är det alldeles för varmt och fram emot hösten och vintern är det alldeles för mörkt. Skulle så gärna sluta ens en halvtimme tidigare. Skulle förändra mitt liv alltså.

4. Ibland slår det mig att office hours i Finland inte är samma som här, för visst jobbar ni 8-4 medan vi kör 9-5. Hade ju hellre jobbat 8-4 any day. Till och med 7-3.

5. På tal om jobb så går jag igenom en smått fantastisk period på jobbet just nu. Vi är lite under staffed av olika orsaker och fan, vad jag mår bra av att ha klockan flåsandes i nacken på mig. Skippar hellre lunchen än sitter och har tråkigt. Sen har jag lite nya uppgifter med och ibland undrar jag om det inte var meningen hela tiden att jag skulle jobba med siffror och lite problemlösning och så. Kommer på mig själv med att sitta och fundera på om jag kasnke skulle ta och vidareutbilda mig lite inom branschen och så där… Det är ju inte min allra hetaste passion förstås och kommer knappast bli just det, men jag är jävligt bra på det iaf. Och ska jag vara helt ärlig tror jag att jag tyvärr är för bekväm och kanske också lite för rädd för att göra det jag egentligen brinner för.

6. Vi har varit husägare i nästan sju månader och jag vet inte vad jag hade väntat mig men det går ju inte riktigt så fort som man hoppades när man satt där och drömde om ett alldeles eget renoveringobjekt. Googlade bilder och skrev prydliga anteckningar. Scott är annars den av oss som orkar hålla humöret uppe, men i tsidags efter craschen när jag misstänker att han kände sig lite uppgiven för att vi verkar ha så dålig säkä med precis allting (inte bara med bygget) så sa han några fula ord som så väl beskrev den här processen. Jag är för väluppfostrad för att återge hans frustration här, men ja, vi är ganska frustrerade.

7. Jag skulle ju möblera om och visst gjorde jag det. In fact, så har jag inte gjort annat den här veckan. Igår blev jag klar och hej, jag hade nästan missat att vi faktiskt har ett ganska mysigt hyreshem trots allt. Jag loppade ju ett ganska stort fristående köksskåp i tisdags som jag tvingade Scott att köra och plocka upp med släpvagnen och så satte jag igång. Tids nog ska det målas och få flytta in i nya köket men jag såg direkt att det kuna göra nytta här redan nu. Och vilken skillnad! Skyfflade in all färgglad skit i skåpet som jag tyckt att gjort mig glad men som de facto gjort mig stressad och nu är det neutrala toner som gäller här i vardagsrummet.. Jag känner mig genast mer harmonisk. Naturvitt, trä, beige och brunt alltså. Inget jag egentligen vill ha i mitt eget hem sen, men det funkar iaf lugnande för stunden. Och så soffbordet i senapsgult som lite piggar upp. Fan för en massa hysteriska färger alltså. Hur kunde jag ta så fel när allt jag egentligen vill är en lugn och stillsam omgivning?

Med detta får jag önska er en mysig helg. Själv ska jag hänga med gubben och så ska vi fixa lite vid huset imorgon. Kan ni inte berätta vad ni ska hitta på? Jag vet ju att ni fortfarande har lite småjävligt väder men ni går iaf mot vår. Här har vintern börjat göra sig påmind och jag fryser här i soffan faktiskt.

3 kommentarer

Bikieliv & festivalliv

Ja jävlar vad den här veckan har varit lång. Och då är det ändå bara onsdag. Och känns som måndag för jag lider av måndagsfiilis så här i mitten av veckan. Jag vill att han ska vara här. Hos mig, hela tiden.

Igår råkade han ut för en trafikolycka. Med motorcykeln. Hojen klarade sig inte så bra men han är okej, min käraste finaste älskade Skrutt. Fast man blir ju lite skärrad när man tänker på hur skört allting är och hur enkelt det som aldrig får hända hade kunnat göra det en tisdagseftermiddag på vägen hem från huset till lägenheten. Jag vill inte tänka, men gör det i alla fall. Nu pågår aktiv debatt om huruvida det ska fortsättas köra och åka motorcykel i det här hushållet. Den här gången klarade vi oss liksom undan med blotta förskräckelsen och jag skulle gärna ta det som en varning och avsluta det här vansinnet (nå inte, men det är ju en lite riskabel hobby) medan vi fortfarande lever och har två armar och två ben var och inte sitter i rullstol, medan han förespråkar ett fortsatt liv som bikie. Det här är en av de få saker som fundamentalt skiljer oss åt – att jag är (hysteriskt?) rädd av mig och alltid utgår ifrån att det värsta ska hända. Medan han är uppvuxen bland folk som älskar att hoppa fallskärm och kasta sig utflör branta stup och kanske landa i liv. Ett praktexempel på hur uppväxten präglar männsikor för resten av livet. Ni lär få veta hur dilemmat utvecklar sig.

Sen så är man ju också lite seg efter helgen. Alltså det här är ju just precis varför man inte roivar längre som (nästan) 27-åring – för att det tar så sanslöst lång tid att komma ikapp sen. Och hej, nu var det inte ens alkohol med i bilden men jag känner mig i alla fall fortsafande lite trashad efter 15 + timmar i bil under samma helg och knappt tre timmar sömn mellan lördag och söndag. Men. Det var guld. Att helt stänga av och liksom vara 20 år igen. Leva.

Vi möttes vi Hungry Jacks, flickorna och jag och så körde vi ut ur Albury runt 10 tiden på lördagsmorgonen. Vi hade ställt GPSen och kollat att det skulle ta fem och en halv timme. Och så började vi prata som man gör när man vet att man har en halv evighet framför sig i bil. Och så missade vi avtaget till Wagga ungefär 30 km norr om Albury. Antingen överröstade vi GPSen eller så höll den sig så tyst att vi inte hörde men vi fortsatte köra till vi stannade i Goulburn för lunch och när vi kollade rutten insåg vi att vi hade kommit ”lite fel”. Ungefär 350 km åt helvete. Så vi panikerde lite och svor över GPSen och sen fick vi nya instruktioner av en snäll gubbe och så vände vi och körde säderut. Fast vi behövde ju inte köra hela vägen ner till Wagga avtaget förstås utan vi svängde istället av 85 km söder om Goulburn och så kom vi fram till slut. Efter drygt 9 timmar. Älska australiensiska avstånd.

Och festivalen var super. Musiken var bra, vädret var bra och även om jag höll på att freaka varje gång någon spydde ett par typer bort eller högbetedde sig konstigt så var det ett lyckat event. Och sen. Sen blev det ju efterfest. Vi hookade upp med två Sydney-killar och så gjorde vi stan. Awesome!!!

Men nu betalar jag för dessa trapatser i trötthet. Ääär så trött. Men jag måste plocka upp mig själv för vi har köpt ett loppisskåp och jag har lovat att möblera om här i lägenheten. Var hemma här en sväng på lunchen och började lite och nu jävlar! En gång för alla, ska alla dammsamlande grejer som ligger överallt få ett hem. I skåpet. Tror det kommer bli helt hyvens!

DSC_0160

Bilden har inget annat med inlägget att göra än att jag behöver lite lugn och ro för att ladda batterierna. Sånt lugn som bara infinner sig när man har tid att sitta och göra ingenting vid ett vattendrag.

2 kommentarer

Diskborsten

DSC_0004

Alltså min familj. Av alla saker man kunde tänka sig att köpa med sig hem till Finland från Australien så väljer dom en diskborste med tillhörande utbytbara tvättsvampar. Jag hade köpt en sån och det blev nästan gräl om kvällarna här när alla ville diska – så populär var den.

2 kommentarer