Arkiv för maj, 2013

Vem?

Oväntad lucka i kalendern då min skjuts till meditationskursen är sjuk och man blir nästan överväldigad av alla möjligheter. Vad gör man när man har en ledig tisdagskväll liksom? Vi hade dessutom visning i lägenheten idag så det var tip top när jag kom in genom dörren efter jobbet. (Jajamänsan, shitboxen ska säljas.) Inget som måste göras förutom att koka lite spaghetti till morgondagens lunch. Börjar väl med att blogga, tänkte jag. Vi tar några punkter igen.

1. Min semester närmar sig och jag börjar få stress. Fast det är en bra slags stress om man kan säga så. Förväntan och drömmar och längtan. Mindre än två månader kvar nu. Planerar mig blå i ansiktet och funderar och skriver små fjantiga listor. Försöker komma ihåg hur man firade sommar hemma alla de där åren. Räcker det med ett par flip flops i skoväg för fyra veckor? Jag minns inte. Skriver upp saker jag ska kolla efter när jag ändå är hemma. Ska köpa Vallilla tyger och sy mig Australiens snyggaste gardiner. Pentik, Marimekko, Svenskt Tenn och Lindex. Och H&M. Särskilt nu när vi är mitt uppe i att skapa drömhemmet blir det tydligt vad som inte finns här i sakväg. Skandinavisk kvalitet. Sen är det inte heller förrän nu när det börjar närman sig och allting liksom finns inom räckhåll som man inser vad man saknar mest. Platser som Emsalö udden, Mammas & Pappas bakgård och Åbo, Åbo, Åbo. Och alla fina människor.

2. Appråpå flip flops så har jag tänkt på acklimatisering och att ta seden dit man kommer angående klädsel och kultur. Själv har jag exempelvis insett att flip flops (eller thongs) är the ultimate footwear och att det passar till absolut alla tillfällen. Och att klänningar och shorts ska vara mycket kortare än hemma och att UGG-boots beroende på samhällsklass antingen bör eller inte bör lämna hemmets skyddnade atmosfär… Sånt som också var svårt i början var att fatta att folk inte tyckte att Mulberry-halsduk var det absolut snyggaste man kunde ha hängande kring halsen.

3. Men jag är ju på väg mot att bli australiensare så där helt permanent så det hör väl till att man vänjer sig. Har samlat på mig en hel kasa material och bevis nu inför min ansökan och idag på lunchen gick jag till stans Court House och fick mina papper stämplade av en Justice of the Peace. Jag hade förberett mig på en diger process men dom såg bara frågande på mig när jag undrade om man kanske behövde boka tid. Fick gå genom en säkerhetskontroll och blev sedan invisad i ett litet rum där en trevlig kvinna i snygg tröja satt och såg gemytlig ut. Tekopp, bok, lunchmacka och allting. Howyougoing och sedan fick jag plocka fram mina papir och hon började stämpla och skriva. Förstår fortfarande inte om det faktiskt är någons jobb att sitta i ett rum och ha det trevligt och vara tillgänglig ifall någon skulle råka komma förbi och behöva få sina dokument stämplade. Eller om det kanske är någon duty man ställer upp på någon gång i månaden vid sidan av sin egentliga tjänst… Planerar hur som haver att skicka in min kompletta ansökan kanske nästa vecka och sedan återstår bara att vänta. Kan dröja upp till nio månader och egentligen gör det ingen skillnad. Det enda som förändras för min del om jag blir beviljad permanent uppehållstillstånd är att jag kan börja plugga och slippa betala mer som internationell student. Och att jag kan börja lyfta arbetslöshetsunderstöd, men det är inget jag planerar i nuläget.

4. Både Skrotten och jag har ju fyllt år nyligen och då funderar jag alltid lite extra kring det här med åldrande. Jag har inget emot att bli äldre (ser nästan lite fram emot att vara in my thirties av någon underlig anledning) så någon åldernoja lider jag inte av direkt, men jag kan få panik ibland när jag tänker på allt man vill (och kanske också borde?) hinna med innan man blir si och så gammal. Blir till exempel tunnhårig bara av tanken på att börja studera igen och kanske inte bli klar innan jag hunnit fylla trettio. Sen ska man ju gärna jobba lite också och när ska man då hinna ha barn om det nu är det man vill? Och det där med att inte veta vad man vill och närma sig trettio ger mig också stressutslag. Lyssnar på Winnerbäcks Lasse och andas djupt… Framtiden väntar som en farlig gåta, man har bråttom dit sen är man där. Så jävla sant.

5. På fredagskvällen gick jag på en jazz gig med tjejerna och på lördagsförmiddagen loppade jag med delvis samma gäng. Fyndade i vanlig ordning; sex kaffemuggar, två klänningar och så en svart jobbkavaj bland annat. Loppisvinnare. Efteråt lunchade vi och jag bara kände en sån enorm lycka. Att känna dessa fina tjejer och vara en del av deras gemenskap och hur mitt sociala liv liksom bara fallit på plats helt plötsligt. Och inte bara mitt sociala liv – nästan allting är så himla bra just nu. Har så himla mycket att förlora att jag ibland blir alldeles skraj. Kan inte sluta ängslas över att det går för bra nu, tänka att snart måste något gå åt helvete, för så här bra kan man inte få ha det så här länge. Har tänkt att kanske är det det här som är lycka? Så här bra har jag inte mått… aldrig. Ovan känsla och vem förtjänar lyckan?

Annonser

Lämna en kommentar

Same but Different

eefb724f-66f2-4cb4-ae20-bcd9d7ed448b_FS

Ser ni tavlan till vänster här ovan? Visst liknar den…

DSC_0012

…denna? Som jag köpte förra veckan eller när det var.

1 kommentar

Humör och väder

Jag har varit på ett alldeles hemskt humör hela dagen. Började bra med löpning på morgonen och good hair day och allting men sen gick det åt helvete. Och mest för att det är så jävla kallt faktiskt. Jag blir galen av att ständigt behöva frysa och föra en obekväm tillvaro i lager på lager av koftor och skjortor och linnen och halsdukar och skit. Får koncentrationssvårigheter och uppenbarligen också dåligt humör.

Jag slås allt oftare av hur jag låter vädret påverka mig så. Minns inte att jag som yngre alls tog det så hårt att det var kallt och fuktigt och mörkt och obehagligt och då växte man ju ändå upp i Finland liksom. Det var ju oftare dåligt väder än det inte var det. Eller jag kanske överdrev nu? Men anyway. Här har vi kommit in i den där förbannade tiden på året när andedräkten ryker ur munnen på en också inomhus och jag försöker in i det sista stå emot impulsen att knäppa på värmen när den ändå rymmer snabbare än man hinner säga ”jag hatar vinter”. Sparar på miljön. Och slantarna. Sitter och trycker i mig middagen iklädd snow jacket och datorn som lårvärmare i famnen. True story. Det är en för sorglig syn.

På jobbet har vi det svinkallt trots att värmen är på. Runt hela ytterdörren löper en springa på nästan en centimeter (överdriver tyvärr ej) och jag fattar inte att man kan gå med på att det är okej när det ändå kan bli så kallt som ett par minusgrader här när det är som värst. Och där jag sitter drar det naturligtvis som mest. Så på lunchen sprang jag ut och köpte thermal underwear. Svor för mig själv och konstaterade att det är samma gear som gäller vare sig man ska vandra i norska fjällen i januari eller sitta på kontor i Australien vintertid. Att jag kan håna deras dåliga standard. Så skrattretande crappy är allting. Särskilt en dag som denna.

Nu ska jag gå ut i mörkret på bakgården och sandpappra och kanske hinna grundmåla vårt badrumsfönster som kom igår. Halle! Det levererades exakt när det skulle och man är helt förstummad alltså. Någon som håller tidtabellen – ett relativt ovanligt fenomen in the history of our reno project. Anyway, om jag inte hörs av igen är det för att jag förfrusit mina stackars fingrar och ej längre är kapabel att knappa på ett tangentbord.

6 kommentarer

Dagens instats

20130518-173755.jpg
Det visade sig att morgonens teparty var en brunch med allt från ägg och bacon till cup cakes, och att det inte alls bara var vi tjejer utan en hel del par och killar med. Och jag som hade skickat Scott till bygget för att jag misstänkte att han skulle bli lite uttråkad som ensam karl…
Fick lite dåligt samvete där jag satt och tryckte i mig muffins genast från morgonen, men fram emot eftermiddagen joinade jag den flitigt arbetande individen vid huset och grävde några hål för vårt stumping project. Nu har Scott bestämt att vi ska bygga om hela och inte bara halva golvet innan vi flyttar in. Bara att jobba på då för det är 50 + hål som ska grävas och jorden är hård och torr. Slow going. När han berättade det på telefon igår fick jag ett mininervsammanbrott och fällde några frustrationstårar för att inflyttningen kommer skjutas på ytterligare. Letar aktivt hyreshusvagn nu. Orkar inte längre inte bo här men ändå vara här hela tiden.
Nu sitter vi på gården och tar det lugnt vid brasan. Det har börjat skymma och man hör bara en hund i fjärran och brisen i avokadoträdets torra löv. Det är så tyst och lugnt här och det känns som ett alldeles förbaskat bra område. Blir bara mer och mer övertygad.
Nu är det hattparty som nästa programpunkt för dagen och det blir säkert bra även om jag är ganska slut som artist. Ska bara svänga via lägenheten och damma av oss lite. Tror jag kör på Kapten Haddok huvudbonad och randigt till.

Lämna en kommentar

Blå

Jag lider annars ganska mycket av beslutsångest men just med huset har jag hela tiden haft klara bilder i huvudet för hur det ska se ut. Att jag sedan ändrar mig från dag till dag är en helt annan sak, men det jag bestämt mig för för stunden är jag alltid helt hundra säker på. Förutom hallen och ytterdörrsfärgen. Vi har liskom diskuterat dörrfärg i all oändlighet känns det som och det har stört mig helt besinningslöst att jag inte alls vetat vad vi ska ha. Ingenting har liksom poppat upp och bara varit rätt. Men nu ikväll, på vägen hem från jobbet när jag gick och tänkte så visste jag plötsligt med säkerhet att det är ju blå den ska bli. Till våra gråmålade uteväggar. Sen blir den ju blå på insidan också och därmed är halldilemmat också löst. Plötsligt ser jag framför mig hur vi ska ha det och det liksom spritter i kroppen. Vill måla och möblera och flytta in NUNUNU!

Bilden lånad härifrån.

1 kommentar

Randoms

Vi tar väl några random punkter igen.

1. Ringde Mamma idag. Dom hade 20 grader och här har det regnat hela veckan. Fjorton grader och äckligt. Men jag gläds med er som har våren på kommande. Och alldeles särskilt i år för att det ska bli Finland också för mig i sommar. Alltså ni förstår inte hur mycket jag ser fram emot den här resan. Kan inte minnas att jag någonsin varit like exalterad över en semester som den här nu. Inget går upp mot Finland sommaren 2013. Jag ska bara träffa folk och återse mina favoritplatser och äta sånt jag saknat. Hänga med familjen och bada i havet. Sen ryktas det om en liten trip till Ryssland också.

2. Jag har börjat samla ihop bevismaterial från de senaste två åren. Migrationsverket eller vad motsvarande porukka nu heter här i landet vill att Skrotten och jag ska bevisa att vi fortfarande är kära i varann. Om vi lyckas huija dom (nåneh, skämta ba) så får jag permanent uppehållstillstånd om en sextioelva veckor när dom tycker att dom har granskat våra papper tillräckligt länge. Jag visste ju att det här ”andra skedet” skulle komma men nu har jag också hört om folk som bara fått sina uppehållstillståndsbeslut på posten utan att ha skickat några styrkande handlingar någonstans alls… Kan inte låta bli att undra på vilka grunder dom väljer ut vem som får komma enkelt undan och vem som tvingas skaffa police checks och certified copies och statutory declarations hit och dit och skicka papper och ringa runt och gnälla.

???????????????????????????????

En av bilderna jag hittade när jag letade lämpliga fotografiska bevis. Så här snygga människor måste ju få uppehållstillstånd, tycker man. Ser vi ut som ett riktigt par? Könstypiska kuddar och allting.

3. När jag var på ansiktsbehandling senast köpte jag en rengöringsmjölk på kosmetologens (?) rekomendation. Har alltid, alltid svurit vid gelbaserad ansiktstvätt men hon menade att det är helt för uttorkande för min stackars hy. Okej, okej himlade jag och tänkte på Mammas Lumene smörjor som vi lånade när vi var yngre. Hatade att det liksom lämnade en yta på huden och man fortfarande kände sig flåtig efter tvätten. Men jag drog iaf snällt upp sextio (!!!) dollar och fick med mig en ganska stor flaska hem. Har använt den nu i två veckor och njooo, jag hade nog fel om det här med mjölk. Min hud mår helt enkelt prima. Blir ständigt så otroligt förvånad när jag efter många om och men går med på att tänka om och sedan märker att jag alltid gått omkring och haft fel. Men sen blir jag lite nöjd med mig själv också – att jag liksom vågar äventyra mina egna sanningar. Även om det nu bara rör sig om hudvård.

4. Idag hade Scott rivit upp resten av golvet i första halvan av huset. Jag säger första halvan för att vi kommer färdigställa halva huset först och sedan flytta in innan vi fortsätter med andra halvan och river det sista. Så vi blir utan kök till en början, men det gnäller vi om sen när det beger sig. Anyway, så hade han rivit upp golvet i hallen imorse och precis framför ytterdörren hade han hittat en massa mynt. One pennies från 1923 mest vad jag förstod. Hur som helst så var de för många för att det skulle kunna vara frågan om att någon skulle tappat dem där liksom under åren, och vi tänkte att det kanske kan röra sig om någon sorts vidskepelse. Att mynt under huset skulle ge ekonomisk trygghet. Har ni hört något liknande? Försökte snabbgoogla lite under lunchen men hittade ingen vettig information. Do tell om det ringer några klockor.

5. Igår satt jag och slöläste lite nya bloggar och överallt snackades det offentlig amning. Har helt missat att debatten går så otroligt het angående just det här. Personligen är jag väldigt mycket för att man ska kunna amma när och var helst det behövs, men samtidigt kan jag tycka att det nog hör till god sed att alldeles lite cover up, just därför att det finns människor som är känsliga av sig av olika orsaker. Varför ska man uppröra andra om man enkelt kan förhindra det liksom? Det betyder naturligtvis inte att ammande mammor ska behöva gömma sig eller ens vända sig bort från fikabordet, men att t.ex. ha med sig en liten diskret filt som man täcker huden med tycker jag inte är alldeles oresonligt. Kommer nog aldrig själv kunna dra fram brösten utan att åtmisntone skyla mig med en babyfilt för att jag vet hur det kan sticka i ögonen på folk. Bara för att man liksom har full rätt att göra en sak behöver ju inte betyda att man måste göra det när man vet att det kan framkalla starka känslor. Just saying. Sen förstår jag inte alls folk som bara är ute efter att chockera så mycket de kan. Eller göra saker bara därför att man ”minsann har rätt till det”. Som den där mamman som bloggade att hon typ ville ha en bebis igen så att hon skulle kunna ”amma järnet” och sätta folk på sin plats. Obehaglig inställning.

6. Våra helger är alldeles vansinnigt busy och för tillfället blir man nästan tvungen att sålla bland aktiviteterna. Förra helgen gick jag på inte mindre än fyra event och dessutom hann jag hjälpa till på huset mellan varven i lördags. Nu i helgen verkar det bli likadant. I Warburton, en timme utanför Melbourne, ordnas en Nordic Festival i helgen som vi tyvärr blir tvugna att välja bort för både tea party och hatt party på lördag och sen hockey och pub dinner på söndag. Sen plockas det oliver igen nere i Gippsland hos våra vänner också och jag hade så gärna åkt ner över helgen bara och hjälpt till, men man hinner ju inte med allt. Mitt sociala liv kräver liksom fyra dagars helger…

2 kommentarer

Snygging

Alltså vilket spring man har i benen. Har ju varit småforkyld den här veckan så någon löpning har det inte blivit. Har precis börjat springa lite längre rundor igen också och älskat det. I söndags blev det till exempel en 11 kilometers och det skulle annars varit en riktig supperrun om det inte varit för ett litet mishap som hände nar jag var lite upptagen med att beundra en vacker trädgård. Snubblade förstås och flaxade sedan i slow motion med både armar och ben innan jag föll pladask och slog i marken med knäna före och handfltorna strax efter. Skit i händerna men jag rev ju upp mina relativt nya löpningslångkalsonger i fallet… 90 dollar i reven. Ai että jag blev sur. Men jag fortsatte med svidande händer och håliga byxor i en 8 km till. Sen när jag kom fram till målet vikarierade jag som team manager för Scotts hockeylag och var så nervös och upptagen att jag glömde bort alltihop. Bra come back.

Idag loppade jag dock ett par nya långkalsonger for fem dollars och senast efter helgen hoppas jag kunna springa igen. Måste dock ta tag i mitt morgontränande om det ska bli något spring av på vardagarna. Är ju en alldeles hopplös sucker för att ligga i sängen så länge på morgonen att det till sist blir panik. Precis varje dag denna vecka alltså. Frulle on the run och det är inte många morgnar man hinner med mascara ens. Ibland brukar jag också ställa klockan på kvallen och säga till Scott att jag ämnar gå upp en time tidigare och träna och så hånskrattar vi båda åt min dåliga karaktär. Sen kan jag vakna vid midnatt och gå på toa och samtidigt ställa om klockan innan jag kryper ner i sängen igen. Så himla förkastligt.

Men om jag har dålig självdisciplin så har jag desto bättre loppissinne. Det är ju just därfor det gick som det gick med det där löftet om att leva i kappsäck i två år. För fan vad bra jag är på att fynda alltså! Under dagens lunchloppisrunda gjorde jag många andra bra fynd förutom springkallingarna. Via sushibaren skyndade jag iväg från jobbet för att hinna gå igenom mitt absoluta favoritlioppis helt grundligt. Gick sedan där bland hyllorna och bara kände hur jag vann och vann och vann när jag återvände med fynd efter fynd till högen som jag byggt vid kassan. De snälla tanterna kunde knappt tro sina ögon. Ibland känner man på sig redan innan man kommer fram att det kommer blir loppisseger. Ta nu till exempel det här fyndet i form av en spegeltavla med min favoritaccentfärg mandarinorange:

DSC_0012

Suktade efter en liknande i en antikvitetsäffär när vi stannade någonstans på vägen mellan Dubbo och hem, men den kostade 25 och fick stå kvar. Den här kostade 2 och fick komma med.

DSC_0008

Högfärdig snygging. Det där svagt lila i bakgrunden säger mig att den kommer att  hänga vackert i sovrummet. Det orangea säger mig att den kommer att hänga vackert nästan överallt.

Sedan led jag ett litet nederlag också när jag hittade ett par klassiska biker boots i riktigt läder alltså. Helt oanvända och med en tresiffrig originalprislapp undertill, nu prissatta till fem dollar. Man, ibland önskar jag så att jag fick ha små, små tomtefötter. För fan vad det sved att lämna kvar dom på sin hylla..

Lämna en kommentar