Arkiv för augusti, 2013

Mannen byggde kvinnan sydde

Ungefär så har eftermiddagen sett ut hos oss. Efter träningen åkte Scott och kaklade det sista på badrumsgolvet och själv gick jag och köpte gardinstyg. Ett navyblått tyg med Paris landmmärken skrivna i vitt. Trodde inte jag gillade grejer med ‘tematext’ på så här men jag tror att jag hade fel för jag tittar alltid åt sånt kom jag på nu. 🙂
För övrigt kan jag inte fatta att jag inte handarbetar oftare – det är ju så roligt när det går bra och man inte tappar nerverna. 🙂 Sydde två av totalt sex gardiner och nu när jag kan rutinen går det undan. Och vet ni, symaskinen är just en sån där gammal oldie som kommer att fungera för evigt. Klarar inget fancy shit men syr raksöm som vilken som helst splitterny maskin. Så värt den slant den kostade.

image

Sen hängde jag upp mitt verk i fönstret hemma i lägenheten och kände mig nöjd.

Annonser

2 kommentarer

6 am

Tidig morgon här idag. Väcktes av dom där jävla duvorna vid 6 am (!) så då tänkte jag att jag lika gärna kunde följa med och titta på träningen. Kom ju åtminstone igång med dagen istället för att sova bort halva helgen om man ska försöka se det från den goda sidan. 🙂 Ska plocka upp lite mer kakel på eftermiddagen sen och så ska jag handla lite tyg som ska bli gardiner till husvagnen. Fick en gammal symaskin som Nic hade fyndat på en garage sale nämligen och förhoppningsvis fungerar den så pass bra att man kan sy raka sömmar och få till några gardiner.
Väl framme vid planen i Corowa imorse var vi lite tidiga så vi gick en promenad nere vid floden innan, min morgonsuris och jag. ❤
Nu är klockan strax efter 9 och det börjar bli riktigt varmt. Tog av mig jackan och står nu i solen bakom galler för att undvika att få bollar i huvudet. 🙂 Sista dagen på vintern så där officiellt idag och jag är så nöjd för att vi nu har 6-7 varma månader framför oss. Tydligen ska det bli 27 grader redan på måndagen så det börjar inte ens lite försiktigt i år. Vackert så. 🙂

image

image

image

image

Lämna en kommentar

Golvschmolv

Fick en fråga om våran boendesituation och det är med ett uns av hopplöshet som jag berättar för er att jag i skrivande stund fortfarande sitter i den här eländiga lägenheten. Det är inte alls idealiskt men det går bättre nu när det börjar bli varmare ute och därmed också inne. Satt faktiskt här i köket och åt middag framför datorn (jag vet, hur dåligt???) med dörren öppen tills nu när det började bli mörkt och småflugorna hittade in till ljuset och började svärma över min sallad. Flyscreenen är nämligen trasig. Vad hade man väntat sig liksom?

Fast vet ni, nästa helg ska vi faktiskt flytta ut – dock inte till husvagnen utan ut till Thurgoona som är en förort till Albury, där vi ska house sitta åt min kompis som ska iväg på kurs och semester och allt vad det är. Sen så ska vi vakta Molly-hunden också och få bo gratis i gengäld. Sex veckor. Passar som handen i handsken, detta arrangemang.

Vågar dock inte riktigt säga upp hyreskontraktet här i shitboxen än. Badrumsgolvet i huset är nästan färdigt (Halle, kan ni fatta alltså!!??) och väggarna ska Scott tydligen börja med i helgen, fast det tror jag först när jag ser det. 🙂 Men även om allting klickar där så har vi ingen varmvattenboiler ännu och allting som har med rören att göra brukar ta ett ljusår. Hörde dessutom att vi kanske behöver lägga nya gasledningar och då blir det till att kontakta kommunen igen och ansöka om tillstånd och så vidare. Mysigt. Så vi ser väl tiden an lite medan vi hänger ute i Thurgoona i Kylies lyxiga hus och så hoppas vi att det blir en massa framsteg under våra sex veckor där. Har ju tänkt packa och flytta lite grejer härifrån lägenheten till huset under tiden också och förhoppningsvis typ göra rent i ugnen och så där när vi ändå inte bor här, men vi får se hur mycket jag åstadkommer.

wpid-mms_20130829[1]
Så länge kan ni titta på golvet som delvis syns på denna lite halvdåliga bild som jag alltså inte har tagit själv. 🙂 Har inte ens sett framstegen live sedan jag åkte iväg till Europa. När jag frågade Scott om det blev bra tittade han bara undrande på mig och sa något i stil med ‘ser du väl’. Nåh, med tanke på att golvet ser gråbrunt ut på bilden behövde jag fråga. Det är alltså matta SVARTA kakel med ett lite diskret rutmönster i om jag inte minns fel. Låter ju förbaskat fult det också, men det kan jag lova er att det är det inte.

Sen så har vi börjat gräla om dörrar också och han ba ‘Vi borde skicka iväg den där gamla badrumsdörren för att slipas’ och jag ba ‘ Excuse me, vilken dörr menar du? Du skulle ju göra en helt ny.’ Och så fick jag veta att vi tydligen hade bestämt oss till 100 % att återanvända den gamla. Jag menar jo, den var (och är kanske?) fortfarande ett alternativ, men jag ville så innerligt gärna ha blått glas.

DSC_0005 (2)

Detta är den gamla dörren. Min allra första tanke när vi spatserade runt i huset för allra första gången var viude så siistigt och visst är den skitsnygg. Sen så hade det känts himla fint att ha kvar den också därför att den ”kom med” huset och vi byter ju ut det mesta… Men då måste den skickas iväg för att slipas för den är nämligen målad med en blybaserad färg och det vill inte jag leka med. Och då känner jag bara att orka hålla på och frakta av och an. Och tänk hur fint det hade varit med lite olika blåa glaspaneler istället. Fast det kanske inte blir mindre arbetsdrygt för då får ju Scott bygga en dörr istället. ???? Hallen, som dörren är fotograferad ifrån kommer ju att gå i blått och jag hade en tanke om att fortsätta med samma tema i badrummet. Vitt, svart och olika blåa nyanser som utgår ifrån glaset i dörren. Och så ska man kunna sitta där i en fåtolj i hörnet av den L-formade hallen och titta mot den blå ytterdörren i ena änden och mot den vita badrumsdörren med blå glaspaneler i andra änden. VAD tycker vi om dörrfrågan, kära läsare?

2 kommentarer

ID

Folk, vi ska snacka identitet. Jag har fått en request och jag blir ju alltid alldeles vansinnigt glad när någon kommer med förslag på vad jag ska skriva om. Har gått omkring och funderat på det här med identitet i ett par dagar nu. Funderat på hur jag ska uttrycka mig och så där – först blev jag alldeles ivrig och kände bara det här är jag ju expert på, men när det kommer till kritan vet jag ingenting. Förutom att jag varit medveten och intresserad och engagerad sedan jag var 19 och för första gången lämnade Finland för en längre tid. Innan dess var jag en finländare i mängden, spelade lite basket, var ganska bra i skolan och reflekterade inte så mycket. Hade inget intresse av att sticka ut ur mängden med klädsel eller annat heller och hängde mycket med finska tjejkompisar utan att tänka desto mer på varken språk eller annat.

Sen flyttade jag till London och det var som en enda stor eye-opener. Hade svårt att fatta logiken i att åka långt bort hemifrån och hitta sig själv (eller det dröjde nog några år tills jag hittade mig själv helt och hållet om vi säger så) men det hela med att kunna sätta fingret på sin identitet började där och då. Plötsligt var jag finlandssvensk mer än finländsk och det där med svenskan började ligga mig särskilt varmt om hjärtat. Hängde mycket med svenskar under den här tiden och det är möjligt att detta också påverkade mig i den riktningen. I brist på finlandsvenska saker att identifiera sig med i London hängde jag sedan på svenskarna och firade midsommar i Hyde Park, gick på svenska kyrkans events och målade mig med svenska flaggan på kinderna när det var fotbolls-VM 2006.

2008 flyttade jag från England för gott men svenskheten och finlandssvenskheten kom jag aldrig ifrån. Det är också den som är min allra viktigaste identitet, för jag tror att man absolut kan ha flera, lite beroende på situation och miljö och kanske också sällskap. Till exempel här i Australien när jag träffar nya människor tonar jag ofta ner mig själv och mitt, och det är först när jag är säker på att det kommer att ha betydelse för framtiden som jag brukar berätta att jag kommer från Finland, kanske också att det är svenska som är mitt modersmål. Ska man bara träffas en gång eller prata ditten och datten kan folk gärna få tro att jag är infödd aussie. I England var det dock inte lika lätt att undvika att komma in på ursprung för min amerikanska (på den tiden) stack alltid i öronen på folk och det gick aldrig att komma ifrån det där evinnerliga var kommer du ifrån? Jaha, jag trodde du var amerikan. Och klassikern men varför pratar du amerikanska då?

Till skillnad från England, där jag aldrig riktigt kände någon tillhörighet med landet i sig (även om jag ÄÄÄÄLSKADE att bo där!) har jag helt andra känsloband till Australien, redan efter bara drygt två år. Jag antar att det kan bero på att jag har familj här och att vi äger vår alldeles egna lilla bit av Australien i och med huset, men jag känner en liknande kärlek till Australien som jag gör till hemlandet. Jag är stolt för att få vara Aussie och jag får gåshud av välbehag när jag hör Advance Australia Fair. För den är min, lika mycket som Vårt land. Och det är inget pass eller medborgarskap eller visum eller rättighet alls som avgör den saken. Utan hur man känner. Jag har inga förfäder som har kämpat för det här landet och format det till vad det är idag, men jag är ju här nu. Bor och bygger och älskar och respekterar traditionerna och människorna och naturen. Jobbar och betalar skatt och vill och tror att det ska gå så bra som möjligt för mitt land.

Sen kan man som sagt inte glömma bort var man kommer ifrån och om man ser till mina värderingar och sätt att tänka finns det saker som jag aldrig kommer att kunna ändra på just för att jag är uppvuxen i Finland, i Norden och kanske också i Europa över lag. Enkla små vardagssaker som att det är normalt att promenera en eller ett par kilometer till och från jobbet, eller att cykla tretton. Helt okej. Men också större saker som synen på jämställdhet i samhället. Barnuppfostran och kvinnosyn. Därför är det alldeles extraskönt ibland att få umgås med människor som har samma eller liknande bakgrund som en själv. För att slippa förtydliga självklarheter.

En sista punkt som hör starkt ihop med identiten för mig är språket. För mig är svenskan hjärtespråk och det språk jag känner med. Läser helst svensk litteratur och svenskspråkiga bloggar och känner att jag har allra mest att ge språkligt på svenska. Engelskan funkar nästan lika bra, men det är inte ett modersmål och när jag är trött eller törstig eller nervös märks det. Då kan jag tappa ord och stamma lätt och allt man önskar är att hela världen ska kunna svenska. Det där att folk som bott länge utomlands glömmer bort sitt modersmål eller börjar prata blandspråk tror inte jag på – kom igen, det är ju modersmålet liksom. Att svenskan rostar (och blir gammalmodig på riktigt lång sikt) när man inte har en regelbunden input är naturligtvis möjligt, men även där tror jag det är en fråga om ansträngning och vilja. (Graduämne, någon?) För mig har det varit viktigt att hålla svenskan så ren som möjlig både i tal och skrift, medan jag fuskar friskt på finsk håll för att jag låtit den rosta så till den milda grad. Jag har inte längre alla orden i närminnet, men i skrift går det bättre när man har mer tid på sig. Sen är inte finskan heller känslomässigt lika viktig för mig som svenskan, även om det självklart är fy skam när kunskap liksom går förlorad.

Har ni fler identiteter? Ni som bor/eller bott utomlands en tid – kände ni också att er identitet blev klarare för er sedan ni lämnade hemlandet? Ni som alltid bott på samma ställe – hur tänker ni om mitt påstående att man lär sig så mycket mer om sig själv när man åker bort? Identitet och språk? Kommentera! Argumentera! Diskutera!

5 kommentarer

Under en lunchrast hinner man bra…

image

…äta ett par bitar kall left over pizza med tonfisk, lite kapris, feta och så där.

image

…göra en miljögärning och tillverka en recycling bin till kokvrån på jobbet.

image

…ta en promenix i solen. Kan för övrigt INTE komma över att det fortfarande officiellt är vinter här men man kan ha kjol och mockaloafers. ‘Läder’kjolen är förresten ny och kommer från H&M och kommer att bli välanvänd denna vår. Scarfen är en Norrköpingssouvenir från Åhléns och den fullkomligt ÄLSKAR jag! Färgen, formen, fallet.
image

…och loppisshoppa en kofta till jobbet. Jag är så en sucker för diskret rosa. Den ska jag ha redan imorgon om den hinner torka efter tvätten.

1 kommentar

Listan

Jag har en liten mental lista med saker jag vill göra när vi flyttar in i huset och livet förhoppningsvis blir lite mindre kaotiskt. Hittills står följande saker med (i ingen särskild ordning):

– Springa halvmara.

– Gå en baristakurs. Helst tillsammans med Scott.

– Köra vegandiet i minst en månad.

– Plugga vidare. På uni.

– Skriva en liten roman.

– Åetruppliva min kärlek till lagsport. Börja spela basket igen. Eller kanske våga testa på landhockey.

– Yoga

Sysslar ni med motsvarande? Vad finns med på era listor?

3 kommentarer

Resan

Okej, så jag hade min första ever frågestund här på bloggen. Och folk är tydligen bara nyfikna på resan så vi kör en liten genomgång. 🙂 Först vill jag bara säga att det är en stor sak att återvända hemhem efter över två år och den första resan tillbaka kan nog inte beskrivas som vilken resa som helst, för det är en resa tillbaka till ens rötter och till människor man älskar och till kulturen som format en till den man är. Jag kommer aldrig någonsin att glömma mitt ursprung och jag kommer alltid vara en stolt skandi trots att livet här ser lite annorlunda ut och man också har anpassat sig och tagit till sig av de nya sederna och bruken. Australien är mitt hem, men oavsett hur länge jag bor här tror jag att det finns värderingar och åsikter som inte kommer att gå att rubba för att jag är uppvuxen i en annan kultur. Det är bitterljuvt på något sätt och går ej att förklara. Jag älskar båda men på olika sätt om det alls är logiskt? Nu så här efteråt med perspektiv på saken kan jag minnas en jättelyckad trip med många varma stunder och massvis av kärlek. Jag vet inte riktigt vem jag ska vända mitt tack till men det känns fantastiskt att allting blev så lyckat. ❤

Flygresorna

Innan jag åkte var jag jätteorolig för resan dit och särskilt väntetiden i Singapore. Sju timmar är en lång tid att göra ingenting när man bara längtar och vill komma fram. Men det gick bra. Jag träffade ett par på Melbournes flygplats när vi väntade på det försenade planet och framme i Singapore hängde jag en stund med dem, gick sedan och shoppade lite på egen hand och tog till sist en dusch på transit hotellets poolavdelning. Best ever idé! Sedan köpte jag en kaffe på Starbucks och satte mig och läste och två timmar innan avgång letade jag upp min gate och satte mig intill en dam som såg trevlig ut och så pratade vi bort tiden.

Resan tillbaka gick också väldigt smärtfritt. Blev uppgraderad till business och reste i liggande ställning till Honk Kong från Helsingfors. Kollade på Sex & the City och sov i någon timme. Och så var jag vrålhungrig och ganska besviken över servicen på planet. Frågade en surpuppa till flygvärdinna (finsk förstås) om snacks och hon upplyste mig om att jag bara hade en business seat, men inte business service. Kände mig lite dålig och mycket tillrättavisad och vågade inte krångla vidare tills jag höll på att svimma av hunger. Då frågade jag en av de asiatiska tjejerna istället och hon fixade fram en liten sallad, en macka och lite apelsinjucie. Sen var hon min favorit under resten av flygningen. Överväger fortfarande att klaga hos Finnair.

Första intrycket

Första intrycket av Finland var att det var kallt och att allting var mycket mindre än jag mindes det. Granarna korta jämfört med Australiens gumtrees och att landsbygden tar vid så snart efter att man kört ut från flygplatsområdet. Men det var grönt och luften var fräsch och jag kände mig samtidigt hemmastadd som om jag aldrig varit iväg och bortkommen som om jag aldrig varit där.

Största intrycket

Största intrycket under hela resan var när jag besökte Åbo. Vi hade varit på spa i Nådendal hela dagen, Siisi och jag, och på kvällen körde vi in till Åbo för att äta middag. Jag körde en liten guidad rundtur i bil av mitt Åbo innan maten och när vi körde ner över Vårdbergsgatans kullerstenar mot Österlånggatan och jag såg huset där vi bodde så höll jag på att gå i bitar alldeles lite. Var helt till mig av alla känslor som bara kom över mig. Hade inte väntat mig en sådan… reaktion. Kanske var det det att jag saknade Scott så hemskt mycket och att det kändes så bekant och så ”vi” på något sätt att återse det som var vårt hem och vår vardag under en så lång tid. Eller så kanske jag bara älskar Åbo. Sedan spenderade jag några till dagar i Åbo med lite annat siistigt folk och en dag gjorde jag samma guidade rundtur till fots och låtsades att jag var Åbotjej igen. Ån, domkyrkan, Akademikvarteren och Arken, Kuppisgatan, Huset, Martins, Föri, slottet och så centrum igen. Det ösregnade nästan halva vägen men jag var bara så himla lycklig att vara tillbaka igen.

DSC_0012

Siisi på guidad tur.

Mest överraskande

När jag plötsligt träffade på Emily på Humlegårdsgatan efter min promenix i regnet. Sen blev man ju allmänt överraskad för att den och den och den ska ha barn och att dom och dom och dom ska gifta sig och den och den och den har flyttat hit och dit och så vidare.

Det jag saknat och fick uppleva igen

Förutom alla människor som jag älskar så är det massor. Ska vi se… Att springa runt Skallholmen i Tolkis en tidig morgon innan det blivit varmt. Att det finns metervis med frysdiskar fulla av glass i alla affärer. Och att det finns Samiakglass. Att promenera eller cykla överallt. och att ingen tycker att det är mystiskt att man inte kör bil. Humlalänken i Borgå. Pellingeskärgården. Att åka båt i en liten vik där det knappt blåser. Indisk mat på världens bästa Delhi Darbar. Frukost hemma hos Mamme & Pappe. Helsingfors med vänner i kvällsljus. ÅBO. Att kunna gå in i vilken som helst Citymarket och kunna beundra fine design. Marimekko, Arabia, Vallila, Iittala, Pentik. Nypotatis. High street shoppingen: Lindex, H&M och Vagabond. Svenska språket. Rågbröd. Uuniomenajugurtti. Mariannelakrits. Finska hipsters. Hesburgers majonnäs. Terasshäng och uteserveringar. Sommargrönskan och kvällsljuset. Räkmackor. Finlandssvenska trädgårdsfester. Skandinavisk snickarglädje. Laxsoppa. Torgcafé. Lösgodis. Att det tar en timme att resa mellan länder. Att plocka blåbär. När hela världen lever upp och tar till vara på sommaren.

DSC_0006 (2)

Lösgodis.

DSC_0035

Vallilas avdelning på Kodin Ykkönen i Vanda.

DSC_0288

Sommarljus.

Snyggast

DSC_0274

Kyrkan av spillt blod.

DSC_0084

Borgå Domkyrka.

DSC_0130

Marimekko.

Mest uppfinningsrika

DSC_0340

Toalettbuss.

Sötaste

DSC_0045

Kise Kauréle.

DSC_0134

Gosebjörnarna.

Mest tacksam över

Det vackra sommarvädret och att så många kunde ses. ❤ Det är otroligt hur bra allting klickade och att jag hann träffa så många.

Det roligaste

Alla insideskämt med vänner.

DSC_0080

Det sorgligaste

Att ta farväl.

Höjdpunkter

I ingen särskild ordning.

DSC_0002 (2)

DSC_0032 (2)

Göteborg med Susanna.

DSC_0008

Åbo.

DSC_0009

Hänga med Mamme. Till exempel på Lurens utomhusteater.

 

DSC_0050 DSC_0065

Hänga med Uni vännerna och spela Alias. På svenska.

 

DSC_0078

Hänga med Bästis. Bland annat i Åbo.

 

DSC_0085DSC_0108

Norrköping med Lina.

DSC_0094

Famo. ❤

DSC_0116

Helsinki med coolingarna Nilli & Råntti.

DSC_0170

St Petersburg med la famiglia.

DSC_0026

Spa med Sissus Minimalus.

Souvenirer

Köpte en del plagg på rea Lindex och H&M, bl.a. en kjol som jag redan använt 3 dagar av 5 på jobbet. Superköp. Sen blev det några par Vagabond och lite Iittala-glas. Sen gick jag lös på kuddfodral till soffkuddarna också. Köpte kanske sjutton stycken. Nånej men många iaf. Några Marimekko, några Vallila och så en massa H&M för dom var så fina. På flygplatsen i Singapore unnade jag mig ett armbandsur, precis ett sådant som jag ALLTID velat ha och så behövde jag nya solisar så det hann jag hitta också. En blåvit rysk docka fick jag med mig från St Petersburg och så ett halvt kilo gula lakritsbollar till Scott från Borgå Cittarin.

DSC_0003

Klockan Från Marc Jacobs.

DSC_0191

Solisarna från DKNY. Ett annat fynd från Singapore Airport.

DSC_0013

Dockan från St Petersburg.

Sista intrycket

Småstressad och lite irriterad för att inget gick smoothly. Fick vända och åka tillbaka en gång för då hade jag glömt telefonen hos päronen och sen strulade incheckningsmaskinen och jag blev skickad till bagagedroppen som ville skicka mig tillbaka till maskinen. Sen följde en sammanbiten incheckningsprocedur och jag glömde lyssna vad som sades och så fick jag gå tillbaka och fråga när jag inte fattade varför jag bara fått mitt första boarding pass. Alla var irriterade och på helspänn och vi snäste till varann och var ledsna. Sen blev det dags för kramar och jag grät och gnällde som en unge. Hade nog sovit oroligt och var redan utmattad bara av tenken på ett dygn i flygplan. Så stod dom där, dom allra finaste, med tårar i ögonen och såg mig försvinna igen en gång. Pappa ville att jag skulle vinka från securityn så han kunde ta en bild men jag var ful och gråten i ansiktet. Viftade bara snabbt och orkade inte se deras ledsna asnikten mer. Vi talade ganska mycket om det här med Mamma nu när jag var där. Att det är ett liv av saknad man har valt åt sig. För hur man än gör är det någon som måste sakna någon. När vi bor här är det jag som saknar mina och när vi bodde där var det han som saknade sina. Skulle vi bo halvvägs tillsammans skulle båda sakna alla. Och skulle vi bo var för sig skulle vi gå sönder.

12 kommentarer