Arkiv för september, 2013

Badrumsattiraljer

Lika kiva som det var att det var fredag då i fredags så är det idag slött att det är måndag. Helgen tog slut alldeles för snabbt och ingenting fick man gjort heller trots att vi hängde på bygget både lördag och söndag. Alltså i själva verket blev det säkert en hel del men inga huisiga framsteg ni vet.
På söndagen tog jag ledigt från listerna och började fixa på badrumsspegeln. Vet inte riktigt vad jag ska göra med den men jag har till nästa helg på mig att fundera… Har i nuläget skrapat bort fyra (!) lager gammal färg (skogsgrönt, guld, babyblått och vitt) samt sandat ytan slät och fin. Sedan har jag grundmålat OCH MÅLAT DEN BECKSVART! Kolla in transformationen.

image

image

image

image

Sista bilden är från medan jag målade. Ramen är helt täckt av svart färg nu….
Jag hade en tanke från början som inte riktigt exalterar mig i skrivande stund så vi får se… Den är inget extra egentligen, spegeln, men den är liksom lång och smal på ett sätt som gör att den kommer passa perfekt där vi tänkt hänga den. OCH så hängde den där i badrummet när vi tog över huset också och det känns alltid lika mysigt att behålla sådana saker.
Nu är det äntligen måndagkväll och jag ska så spendera den på pinterest! Ska inspireras till badrummets final touches tänkte jag. Smet iväg på lunchen och kollade på pappershållare och handukshängare och sånt och det får bara inte bli fel nu när det annars blev ganska bra där i badrummet… Ska eventuellt beställa på onsdag såatt. Välkommen Ångest.
Men alltså. Man fattar inte hur svårt det kan vara att välja torkställ och väggkrokar tills man står där mitt i den kromöverdragna mångfalden. Huuur kan det vara så att det finns så mycket att välja på och huuur kan allting se så likadant ut och ändå inte? Får stressutslag igen och märker hur jag blir HELT LIVRÄDD att välja fel.

Lämna en kommentar

Fredag

Det är fredag kväll och det är nu bara ett så underbart faktum. Alltid lika kiva! Den här veckan har dessutom gått så sjukt långsamt för jag har bara längtat till bygget och två hela dagar med lite hårt kroppsarbete. Jag ska måla lister och sanda dörrar exakt hela helgen! Ja och på söndag ska vi hem på middag  till Erin och Lachlan som vi inte sett på hundra år. Bra planer.

image

image

Ikväll gottar jag mig med tonfisk i salladen och så två av den bästa sortens bollar till efterrätt. Pandas gula lakubollar och MALTESERS – min alltime favourite. Planen för ikväll är för övrigt tvätt och städ. Spelar ingen roll, för oavsett vad man gör så är det fredag kväll. 🙂
Nu till något helt annat. När jag cyklade hem till Thurgoona ikväll, för tredje gången den här veckan, blev jag nästan attackerad av en magpie för ANDRA gången. Och på exakt samma ställe på cykelvägen från centrum. Den flyger ner från sitt träd (det är en fågel alltså, och ingen liten sparv utan stor som en jävla kråka) och tar sikte på mitt huvud. Hjälmbeklädda med iaf. Flyger nära, äckligt nära. Gör en vända och flyger nära igen. Och jag stannar och hoppar av och skriker åt den. Flaxar i panik. Samma två dagar i rad nu. Och jag får gåshud för jag tycker det är så himla obehagligt. Lovar mig själv att inte cykla där någonsin mer. För alltså fåglar.
De är så oberäkneliga och så är det det där att de har helt andra förutsättningar än man själv för att de kan flyga. Kan röra sig fortare och har klor. Yäkk! Och varje år är det samma sak när magpajerna har ungar och ägg. De attackerar cyklister som kommer för nära. Och cyklisterna spänner fast plaststickor i hjälmarna för att hålla fåglarna borta och jag har väl lite lagom stöddigt gått omkring och tyckt att det ser himmelens töntigt ut. Där får man.
När jag var i Finland nu senast var det typ varannan människa man pratade med som var lite fundersam angående Australiens hemska spindlar och ormar. Så många av mina vänner har sagt att de inte vågar komma hit. Never ever eller åtminstone inte innan ormarna och spindlarna är utrotade… Well, jag har inte sett några spindlar eller ormar på mina dryga två år här som har framkallat samma obehag som idag och igår på Albury-Thurgoona track, så om vi säger så här: pajerna tar priset.

2 kommentarer

Loppa

”Skriv om dina favoritfynd på loppis och hur du tänker när du går på loppis för jag hittar aldrig nåt fint.”
För ett tag sen fick jag en loppisfråga. Placerade den bakom örat och tänkte att jag skulle fundera lite innan jag svarade. Favoritfynden är lätt, men hur man tänker när man shoppar är svårare att sätta fingret på.
För tillfället loppar jag nästan inte alls för att vi har utrymmesbrist. Senast idag på lunchen fick jag hindra mig själv från att kila över till bästa Lifeline. Så jag satte mig här och bestämde mig för att skriva om loppande istället. 🙂
Nuförtiden är de flesta av mina nyförvärv secondhand. Jag älskar att kunna ge liv åt andras gamla grejer och alldeles särskilt möbler. Har ju en kär hobby i att restaurera gamla fina saker.
När jag köper möbler secondhand brukar jag mest titta efter potentialen, för man kan alltid piffa till med sandpapper och färg. Kläder däremot måste sitta precis rätt för jag vet med mig själv att det inte blir av att ändra. Knäppt egentligen, för det är en så oändligt mycket längre process att fixa till en möbel. Men det är något så mysigt med att stå i trädgården under avokadoträdet och ge gamla saker kärlek.
Att loppisshoppa är alltid att impulsshoppa. För man kan inte ge sig iväg med den mentaliteten att man ska ha tag i något i en viss färg, form eller material. Man får utgå ifrån vad som finns och så får man gärna vara kreativ och köpa saker för att göra om, om man vill och kan.
Dessutom brukar jag vara modigare på loppis än i vanliga butiker. Köper ofta sånt jag inte är helt hundra på och många gånger har dessa fynd visat sig vara de allra bästa. Kanske är det för att det är billigare men också för att man inte på riktigt samma sätt behöver tänka på att konsumera vettigt. Jag brukar tänka att det är fritt fram att gå bananas på loppis för att det är just andrahand. Sen kan man ju returnera köpet om det inte funkar och även om man inte får pengarna igen så har man gjort en god gärning eftersom pengarna ofta går till välgörenhet.
Det roliga med secondhand är också att det sitter jättemycket minnen i grejerna, ända från början och jag minns ofta jättebra alltifrån var jag köpt dem till vad som hände sen. Sen har ju allting haft ett liv innan mig också och det känns så spännande att veta. Särskilt när det är riktigt gamla saker.
Mina favoritfynd då?

https://lillalotta.files.wordpress.com/2013/05/dsc_0015-2.jpg
Skinnjackan här var just ett sånt där kanske fynd. Köpte med mig den utifall att och hemma märkte jag att den dessutom var äkta och inte konst som jag hade trott. Sen hängde den väl i skåpet ett tag och så blev det höst and the rest is history.

https://lillalotta.files.wordpress.com/2013/03/dsc_0007.jpg
Levisarna nappade jag för fyra dollar och har använt dem till allt sedan dess. Kan vara bästa köpet ever ever.Mina absoluta favobyxor. Här måste jag igen hävda att jag nog inte hade vågat köpa dem i butik för en dryg hundring för att de är ‘håliga’ och det alltid känns lite riskigt på något sätt…


Vagabond ballarna som jag köpte för 2 euro på Metodisternas loppis i Åbo precis innan vi flyttade därifrån. Jenna och Christer var med och efteråt mötte vi upp Maria och Mats och åt avskedsmiddag på Delhi Darbar har jag för mig. Helt oanvända var dom. Och 2 euro!!! Använde dom tills dom började lukta apa och den ena skon gick sönder.

https://lillalotta.files.wordpress.com/2013/01/dsc_0011.jpg
I mobelväg älskar jag kanske mest det här bordet dom jag börjat piffa lite på. Sandat bort lacken, fyllt i sprickor med putty, sandat igen och målat två lager grundfärg. Sedan kom en massa annat emellan men jag tittar på det lite då och då och längtar efter att få färdigställa. Det ska eventuellt ha vita ben och gammelrosa bordsskiva. Eventuellt. Kamningsbord (så säger alltid Famo) ska det bli av det hur som helst.


Den svartvita illustrationen. Vet ej om den är original eller vad det är, men jag gillar den jättemycket. Den heter All the Homes I’ve Lived in och består av teckningar på nio-tio olika hus i London, Paris och Sydney.


Har en Pyrex glastillbringare med apelsiner i gult och orange på som jag älskar. Det är inte denna men den liknar. Måste visa sen när vi kommer så långt att vi börjar packa upp köksgrejer. I ett skede hade jag pippi på mönstrat glas och hade en massa olika. Det finns bara två Pyrex kannor kvar nu, min favorit och så en som jag har fått i present av Erin.


Dom här muggarna. En gång fanns det fyra stycken men dom är alla long gone nu. Gick diskdöden till mötes. Men alltså mysigare muggar har man sällan skådat. Tjocka och bekväma att hålla i. Mitt bästa minne med dem är hur jag brukade sitta och dricka iskaffe i det soliga vardagsrumsfönstret och bläddra i loppade barnböcker innan jag cyklade iväg till skitjobbet på köttbutiken. Ajaj, det var tider.


Den gula väskan. 2 dollar fick jag ge för den på en runda med backpackergänget från olivfarmen. Ingen annan tyckte den var fin men jag stod på mig. Det var en regnig dag när vi var nere i Inverloch och åt fish&chips. Ja just det, sen blev vi ju magsjuka också. Efter Gippsland och farmen hängde väskan med på roadtripen till Gladstone och jag minns att jag använde den hela tiden i Queensland. Den har så perfekt form och min plånbok ryms precis inuti. Som om dom var tillverkade i samma fabrik. Nu ligger den i säkert förvar i husvagnen någonstans. Riktigt bra souvenir.

8 kommentarer

$$$

Linn bloggar om pengar. Och det är en jävla tur för det är något jag velat göra själv också, men inte vågat. Pengar är ju så kritiskt att diskutera och skapar ofta dålig stämning… Då ar det så himla bra när någon annan tar det där första steget och man fattar att det inte alls är så tabu som man gått omkring och tänkt.

Scott och jag har haft gemensam ekonomi sedan typ andra veckan in i vårt förhållande. När jag träffade honom på den där puben i Edinburgh så hade det gått lite galet och i resekassan fanns drygt 60 pund. Hans alltså. Så jag kom till undsättning och än i denna dag fattar jag inte att jag, som alltid har varit ganska så pihi, liksom offrade någon slags hjälpande ekonomisk hand till en främling. För det var ju det vi var där i början. främlingar. Men jag hade alltså inga problem att hjälpa till. Betala för picnic-maten som vi åt på gräsmattan under Arthur’s Seat eller bjuda på cider den där första kvällen vi äntligen var tillsammans i Wimbledon. Sen redde det ju upp sig efter ett par dagar och han började jobba och då tänkte vi väl att skit samma, vi har ju redan börjat dela. Så vi fortsatte så. I London och sen i Finland och nu här. Från och till har det varierat lite vem som har tjänat mer, men eftersom bådas pengar alltid varit bådas, så har vi betalat räkningar och hyror och roat oss antingen tillsammans eller på var sitt håll utan att tänka på vem som jobbade ihop pengarna till just den här korttransaktionen. Orka. Och då är det inte ekonomi jag är ointresserad av, utan att punktknulla. Något äktenskapsförord blev det således inte heller. Tänkte väl tanken, ställde mig själv frågan och svarade tveklöst nej, när det begav sig. I ärlighetens namn tänkte jag nog också att sen när döden skiljer oss åt så spelar det ingen roll om han får allt som varit mitt och vårt. Och vi ska ju alltid, alltid vara tillsammans.

Jag tänker ofta på hur bra vi har det. Tar i trä och allt det där, men tänker ofta i tacksamma banor, för även om man är sin egen lyckas smed så är det hälsosamt att vara nöjd och ja, känna tacksamhet för att man kommit dit man vill. När jag säger att vi har det bra så menar jag inte att vi är rika. Vi badar inte i pengar och lever inget flärdigt liv. Men vi har två regelbundna och säkert ganska medelmåttiga inkomster och så har vi ett sunt förhållande till pengar som gör att det inte blir några problem. (Och så tar vi i trä igen.) Pengarna räcker till mycket och blir över, men det handlar inte om så stora summor att det finns risk att man blir högfärdig.

Jag tror att det finns en fälla som många, många människor går i och när man fastnar där så vill man bara ha mer och mer och mer. Det är den fällan vi lyckats undvika och det är därfor vi har det så bra som vi har det. Inte för att vi har mer pengar, utan för att vi förvaltar dem med eftertanke. For att vi aldrig lever utöver våra inkomster, aldrig handlar på kredit, sparar med själ och hjärta för de där icke nödvandiga, men härliga sakerna vi ibland vill ha men inte direkt behöver. Och viktigast av allt – att vi inte hela tiden går omkring och tror att vi behöver mer, mer och mer pengar. Och mer och mer saker som kostar pengar. Det ar då det blir farligt. Nar man har så man klarar sig rent matematiskt, men hela tiden suktar. När livet som det är och den egna livsstilen liksom inte räcker till. Det är då man kan bli olycklig. (Och nu pratar jag inte om ensamstånde föräldrar som lever på existensminimum, för det är en helt annan verklighet, utan vanliga medelklassmedborgare som har det ganska gött iaf men inte uppskattar det lilla livet med mat på bordet och hela, rena klader).

Om jag tänker efter på saker jag skulle göra om jag hade mer pengar så finns det naturligtvis sådana. Skulle kanske börja lite försiktigt med att köpa en fin, dyrbar handväska och sen så skulle jag börja resa mycket oftare. Betala för min utbildning och framför allt påborja den. Kanske köpa en splitterny Mini Cooper och amortera mera. Allting på listan är ändå sådant som jag kan klara av på lång sikt med lite hederligt sparande. Och då tanker jag som så, att om man plötsligt kan fixa fram allting man suktar efter omedelbart. Vad händer då med målen? Man skapar säkert nya, men förstår ni vad jag menar med onda cirkeln. Man vill ha mer och mer och mer. För i slutändan tror jag att det kanske är det som gör livet värt att leva, att man har mål (och naturligtvis inte enbart materiella sådana) som man ställer upp för sig själv, sedan kämpar för och till sist antingen uppnår eller inte uppnår. Sedan går man vidare med livet. Hittar något annat att kämpa för och spara till. Men om allting kan köpas utan minsta ansträngning så tänker jag att fiilisen lite försvinner. Då går man ju miste om charmen och den lilla lyckan i att äntligen kunna åka iväg på den där semestern som man sparat till hela året, eller att ha råd att renovera huset.

Jag har gjort det till ett motto för mig själv att försöka att inte sukta efter sånt som är orimligt i min egen livssituation. Och att inte glömma att känna tacksamhet för den där ganska skruttiga bilen som iaf tar oss från punkt A till B, och den där husvagnen som ger oss tak över huvudet medan vi renoverar drömhuset för hand, för att det är enda sättet för oss att få bo som vi vill. Bra område och bra hus. Man jobbar på och gnäller lite ibland och när man sedan gör sina små framsteg i vardagen (och alldeles särskilt med huset för tillfället) så känns det alltid alldeles extrafantastiskt.

4 kommentarer

Dörr x 2

Ni vet de där förväntningarna som jag pratade om igår. Well, han som jag lever med gör det inte lätt för sig. För han skämmer bort mig varje dag nu med nyheter.
Idag på lunchen gick jag till exempel upp till huset för att plocka upp cykeln och där stod han i trädgården och snickrade på en liten dörr (till skrubben i badrummet) som han hade satt ihop av det som en gång var plankgolvet i sovrummet. Så där bara. Jag får en idé och plötsligt är den verkställd. Alltså, herregud. Googlade lite bilder igår kväll för att visa stilen jag hade tänkt mig. Och så idag finns den där. Lär få sanda och måla den själv, men iaf. Blev så ivrig att jag nästan glömde kolla in garagedörren. Men bara nästan. Den är också fin! TVÅ bra saker idag. Två dörrar dessutom. 🙂
Nu ska jag återgå till jobbet, men titta in här lite senare ikväll för jag tänker haka på Linn och snacka pengar.

Lämna en kommentar

Expectations

Vårt liv är så fullt av förväntningar just nu. Varje dag är det någon ny list eller lager med målarfärg att bli exalterad över. Sen när det kommer dagar då det inte görs några framsteg alls så blir man bara så galet besviken. Helt knasigt egentligen det här med förväntningarna på prestation.
Idag är det dock inte någon sådan dag för idag har vi fått en ny garage dörr levererad och installerad. Har inte sett den ännu men jag är sjukt förväntansfull… Och jo, det är möjligt att bli det över en garagedörr när man vet att den är grön och matchar hustaket och dessutom går att låsa nema problema.
Sen så har jag nya lockar också och det är ju alltid lika trevligt.

image

Vågar mig icke på en bättre selfie så här på Aldis parkeringsplats.

4 kommentarer

Kronan

image

Ja det var ju en jävligt stilig lampa! Och att det skulle bli en kristallkrona i badrummet har varit klart sedan länge. Ett tag var vi inne på en svart för att balansera allt det vita, men så hittade vi ingen som var helt perfekt och så kom vi också fram till att allt det vita är hela grejen i detta badrum. Dessutom ska all eyes vara på badkaret och om det hänger något stort och svart i taket kan det vara svårt att titta på något annat.
Den här kronan såg jag faktiskt redan för ett par månader sedan i en lampaffär på Dean Street, och har hela tiden haft den kvar i bakhuvudet. Scott såg den första gången i lördags och fick akuta ha-begär där och då. Så otroligt nöjd nu när den faktiskt hänger där. Tycker den vita skärmen är så vansinnigt fin och så döljer den lite det pråliga med en kristallkrona.
Annars också så är det en smått fantastisk känsla att på riktigt få inreda ett rum. Det allra första. Att få jaga lampor och speglar och inte bara köra av och an till Bunnings och köpa verktyg och lister. Det är nästan, nästan ‘möbleringsklart’ nu och i helgen ska jag måla en spegel som ‘kom med’ huset bara jag hittar den. 🙂
Gillar ni kronan?

3 kommentarer