Arkiv för december, 2013

Årets sista

image

Årets sista inlägg bloggas från sängen som (HÅLL I ER NU!!!) står inne i vårt sprillans nya sovrum. Orken och tiden räckte inte riktigt till igår men nu ikväll vid sjutiden bar vi in sängen.
Gudars så vi stressade och sprang om varann och skällde och muttrade och gick och hämtade saker som vi sedan glömde som det är när man är stressad. MEN nu är vi äntligen här. Flera gånger tänkte jag att är detta The Block? (min favorit Aussie renoverings TV show) för som vi jobbade för att hinna. På två dagar har jag säkert tvättat mina penslar 179 gånger och så har vi varit nio (!!!) vändor till Bunnings. Det är ju långt ifrån över, detta projekt, men en av de viktigaste milstolparna iaf att få flytta in.
Nu har vi valt sida i sängen och Scott sitter och spelar gitarr på sin. Det är ett lugn här i rummet som jag bara kunde hoppas på att åstadkomma. Lyckan. ❤
Imorgon ska jag räkna hur många husvagnsveckor det blev och vara lycklig för att det äntligen är över. Vi sa väl julen 2013 och att vi hann till jullovet
2013 får helt klart duga. 🙂
image

Sen så kommer jag aldrig att glömma kvällsljuset när vi hade bäddat för första gången och hur vinden tog tag i bomullsgardinerna och blåste in dem i rummet.

6 kommentarer

Jag är lycklig när jag målar

Här är vi back to reality som man säger. Har jobbat med huset precis som vanligt förutom att vi haft hela dagar på oss och fått MASSOR gjort. Haft jätteroligt för det mesta också och verkligen gjort det bästa av jullovet. Börjar äntligen komma någonstans också och jag har stora förhoppningar på att kanske kunna flytta in i sovrummet redan ikväll. Kanske. Ja det är sant!!! Vi har verkligen kommit så långt. Imorse var vi nere vid Bunning’s redan vid gryningen och inhandlade en dörr och i eftermiddag ska vi lägga golvet. Alltså herrguuuud den här känslan! Pyser av stolthet och lycka och kärlek! Att vi har gjort det här. Nästan utan hjälp.
Gud vet att jag har fällt många tårar för det här jävla projektet men igår när väggarna var färdigmålade i sovrummet var det definitivt glädjetårar. Har aldrig slitit som i går eftermiddag för att bli klar (av någon anledning var det viktigt att hinna bli helt färdig med målningen just igår). Sen stod vi där på golvet av sand och jord mellan metallramarna på darriga ben och torkade tårarna. Tittade upp på våra vackra gråblå väggar och fattade att det är så här det känns när man har jobbat riktigt hårt och det äntligen börjar ta sig.

image

Det kan jag meddela att det tog två dagar (!) för mig att måla ventilerna och runt omkring dem. Vilket jävla jobb!! Så pyttesmått och detaljerat och precis bakom sitter ett myggnät som man får akta så man inte får färg på det. Sen var det listjäveln och det var ett verkligt challenge att få det snyggt precis under där det gråa möter det vita. Använde en speciell liten ”matta” att måla med men det blev iaf klottigt för att ingenting i det här huset är precis exakt eller sitter som det ska. 🙂

image

Så jag fick efterfixa med den här lilla penseln. Alltså herregud vilket jobb. Upp på stegen, måla pikilite, ner från stegen, flytta stegen, upp på stegen… Jag höll på att få fnatt där under sista metern.

image

Och då tänkte jag på hur det såg ut i rummet för bara några veckor sedan. Pudhade envetet vidare och det blev ju jag som vann över väggen och listen till sist!

Fan vad vi är bra!!!

3 kommentarer

Good Yule

Så var julen över för i år. Tredje julen i Australien och jag har saknat min familj och jularna i mörka Norden som aldrig förr. Julbordet och att bara hänga med favoritgänget som jag växte upp med. Ja herregud, rökt lax och potatislåda och plommonsoppa och tända ljus och att sitta och prataprataprata.
Jag menar inte att vi inte haft fina jular här, eller att vi inte hade en fin i år också, men jag kommer inte ifrån att det inte är samma sak när man firar i sommarvärme och över huvudtaget när man bryter traditionerna. Jag saknar stämningen och lukterna och mörkret som jag är van vid.
En sak som är positiv är dock att den där deppisen som alltid brukade infinna sig hos mig precis efter (för att allt sen bara återgick till det vanliga och att det magiska var över för ett helt år!) inte har kommit i år. Jag resonerar som så att det är för att julen här i solen alltid liksom överrumplar en och det blir inte samma anticipation och build up under hela December. Åtminstone jag fattar aldrig att det är jul förrän bara några dagar innan när man inte kan göra en årlig julresa till Stockholm, glädjegråta till Lucia på den trettonde och tända ljus i mörkret.
Annat positivt är också att jag har en vecka kvar av ledigheten och Scott nästan kika länge. Nu ska vi göra sovrummet inflyttningsklart!!

Lämna en kommentar

Cirkus

Vädercirkusen fortsätter. Igår morse kom äntligen det efterlängtade ösregnet och eftermiddagen blev därmed solig och tjugosexgradig. Lagom till jullovet och allting. För att fira gick jag och köpte en giftbox med Home Alone filmerna och så beställde vi pizza till middag. Sen satt vi där i husvagnen och åt Maltesers och frös lite smått och var allmänt lyckliga.
Om 6 och en halv timme har också Skrullen jullov och då ska vi omedelbart åka iväg och fira. Blir körsbärsstaden Young och Pop Harry (Scotts farfar som är en av mina absoluta favoritsläktingar) med familj som får äran att njuta av vårt sällskap i år.

image

Ber om ursäkt för den spöklika bilden. Knäppte den igår kväll nere vid floden och tänkte att jag kunde blogga den idag i kategorin ”orsaker att älska Australien”. Det finns nämligen få saker som gör en 40 + dag så levnadsvärd som ett dopp i en kall flod. Igår kväll var jag till och med nästan lite frusen när vi gick och lade oss i den trettiogradiga natten. Så effektivt är det. Men sen kom ju regnet och det blev mänskligt här iaf.

GOD JUL OM VI INTE HÖRS MER INNAN!!!

2 kommentarer

Alltså hettan – ett inlägg av klagan

Här sitter en annan i skuggan och försöker uppbåda lite målningsmotivation. Det går ganska bra när man kommit igång men det är så förfärligt svårt att aktivera sig när det är 40 grader i skuggan redan klockan 10 på morgonen. Funkar ju helt klart på en solsemester men det blir jobbigare när man ämnar leva ett vanligt liv med helt vanliga måsten. Ibland kan jag nästan få en sådan där desperat panik som liknar klaustrofobi för att det inte finns någonstans att ta vägen där det inte är hett hett hett och klibbigt liksom. På jobbet har vi ju luftkondis (när den toimar vill säga) men på helgerna är det värre…
Igår målade jag till exempel ett fönster i solgasset, svettades som en dåre och drack kanske tre liter vatten på 6 timmar. Ändå var jag uttorkad och vresig när Scott kom hem från övertidsjobbet.
Det värsta är nästan vad en sådan här värme gör med ens humör – jag går mest omkring och är sjukt irriterad medan jag stryker svetten ur pannan och sätter ihop diverse fula frisyrer för att slippa ha håret i vägen. Jag önskar mig ju sällan regn men nu pratar vi nästan varje dag om hur trevligt det vore med ett generöst skyfall som kunde kyla ner lite här. 28 grader vore perfekt.
På kvällen igår gick vi sedan på fest och ALLA jag pratade med hade någonting att säga om värmen. Ingen orkar. Sen försökte vi få lite sömn strax innan 23 och då var det fortfarande 35 grader. Det är som att vara inrullad i något slags onesie som omsluter en till och med mellan tårna. Drömde om air con och jullov. Sedan vaknade jag med ett ryck klockan 5.28 av någon mirakulös orsak och övertidsjobbaren hann precis till jobbet som började 6.
Nu ska jag måla klart det där förbannade fönstret. Imorgon är det sista jobbdagen innan JULLOV för mig. Tjohej!

Lämna en kommentar

Väder, vänner & projektet hus

1. Känns som att vartannat inlägg börjar med ” sori för frånvaron”. Tänker sluta med det. Den här bloggen har ändrat karaktär och uppdateras inte längre lika frekvent. Hoppas att kvantitet nu ersätts av kvalitet men det är upp till er att avgöra.
2. Så här i juletider kan jag konstatera att jag inte är någon trevlig medmänniska. Stress och 40 plusgrader är ingen optimal kombination om ni undrar. Kanske varannan kväll ligger jag hemma och hoppas att folk ska ha överseende. Eller ännu hellre att dom inte ska ha uppfattat hur tjurig jag var/ är. Jag har ju också svårt att komma ihåg ibland att andra inte kan läsa mina mörka tankar. Och att alla inte avläser kroppsspråk och vibes som jag gör själv…
3. Trots att jag är ganska elak just nu har jag ändå lyckats skaffa nya vänner. Det är den där meditationskursen alltså. Så himla hyvens! Träffade ju Loz (som introducerade mig för fina tjejgänget) där för nästan ett år sen och för några veckor sedan träffade jag en fransyska. Som i sin tur fixade att jag också fick lära känna en tyska och en engelska. I tisdags hade vi sedan franskt dinnerparty där vi bland annat diskuterade jämställdhet. Jag blir alltid lika glad när folk här ens vet vad det handlar om för som sagt så är den australiensiska jämställdheten inte riktigt jämförbar med den i Norden. Människor engagerar sig och tycker och tänker helt enkelt mer i Skandinavien. Här är det väldigt få som ens tänkt tanken att något är snett och ännu färre är dom som ifrågasätter normerna. Vi pratade också lite om språk & jämställdhet och jag tyckte givetvis att det här var extraspännande. En av tjejerna jobbar på stadsbiblioteket här i Albury och berättade t.ex. att hon genomdrivit att posten på hennes arbetsplats numera kallas post istället för mail (för att det uttalas lika som male). Jag berättade om hen och så kom det fram att franskan är i färd med att avskaffa titeln mademoiselle för att den anses förminskande. Sjukt intressant med den här diskussionen över kulturgränserna.
4. Ja och så var det vädret. Jag fattar så att det inte lönar sig att gnälla, men jag blir ändå jättesur när man inte kan FÖRVÄNTA sig att saker och ting sker på ett visst sätt. Men ta till exempel vädret för några veckor sedan, i början av december. Plötsligt var det 38 grader en dag för att nästa dag sjunka till 18. Grader Celsius. I december. I NSW. I Australien. Sen blev det normalt i en vecka och alla gick omkring och var jättenöjda med 28 grader och sol. Som det ska vara. Så en dag var det plötsligt 40 igen. Temperaturhöjning på 12 grader från dag till dag liksom. Man får ju ingen möjlighet att öht ANPASSA sig. Sen så har luftkondisen på jobbet pajat just den här veckan och vi har nya skobestämmelser som förbjuder sandaler. Hej mockasiner i den australiensiska högsommaren!!!
Den allra största vanföreställningen folk har om Aussieland är att vädret är fantastiskt, men för det mesta är det faktiskt alldeles för varmt eller alldeles för kallt.

image

Ikväll har som tur ett molntäcke dragit in över oss så kvällen lär bli lite drägligare.
5. Projektet hus går lysande. I helgen målade vi taket (Han är ett geni, min Skrutt!!! Vilket jävla PROFFSJOBB!!!) i sovrummet och drog ett första lager färg över väggarna efter tre turer till färgaffaren för att köpa små samples som vi testade på väggarna och begrundade i olika ljus. Till sist hittade vi rätt nyans, köpte sex liter, målade. Och konstaterade att det var för blått. Men nu målar vi inte om utan VÄNJER oss vid färgen. Scott är nöjd så kanske jag också blir det.

image

Eftersträvade alltså en grå, men subtilt lila nyans. Som var helt omöjlig att hitta.
6. Och idag lade dom sista handen vid väggarna i hallen.

image

No more brick!

image

Minns ni hur det såg ut innan i det hörnet?

image

Och innan vi började riva? Herregud vilken blast from the past. Känns som hundra år sen.
Nu är det bara vi och vårt hus över jullovet. Ska måla och sätta upp lister och lägga golv. Och så ska vi förhoppningsvis flytta in också. Man ska ju inte wish one’s life away men visst önskar man lite att den dagen var imorgon liksom.

Lämna en kommentar

Melbourne-helg

image

Vi började i vanlig ordning med kaffe på lördagsmorgonen. Scott är den bästa baristan jag vet och då har vi inte ens någon superavancerad maskin och använder för det mesta bara helt vanliga supermarketbönor. Sådan tur man har. Jag låg och ”vilade” mig (även denna lördag) tills kaffet anlände på sängen och sen ”vilade” jag mig lite till. Tills det blev panik och jag tryckte i mig en syltmacka typ medan jag borstade tänderna. Rafsade ihop lite packning och så hoppade vi i bilen.

image

Nicole körde och någonstans vid Epping började vi se vit text på den blå himlen. Det stod bland annat I ❤ U Lina (som jag knäppte en bild på och skickade till min fina Lina i Sverige.

image

Sen plockade vi upp min Mini. Malcolm hette den hos sin förra ägare så det ska den få fortsätta göra. Så tillåt mig presentera Malcolm – min första egna bil. Tycker den passar mig väldigt bra om jag får säga det själv. Om sånt nu ska spela roll.

image

Sen körde vi iväg. Cricketen var på radion, Australien sopade golvet med England och vi kände oss allmänt nöjda.

image

Stannade för lunch och iskaffe i Brunnswick och Scott fönstershoppade. Älskar Brunnswick. Älskar förresten hela Melbourne. Nästan iaf.

image

Sydney Road. Tror vi skulle passa bra in här. Ibland känner jag att man går miste om så mycket när man bor i småstad. Men det har givetvis sina sidor också.

image

När det började skymma mötte jag upp Nicole och vi installerade oss på hotellet. Skickade hem Scott och Gary i Malcolm med instruktioner om att KÖRA FÖRSIKTIGT! Gick sedan en relativt udda promenad först genom Oakleighs packade uteserveringar och sedan genom en begravningsplats. Enorm kontrast.

image

På vägen upp till rummet beställde vi kinesiskt från restaurangen på bottenvåningen som skulle vara bra. Det var definitivt inte den typiska friterade sötsura klibbiga massan som är orsaken till att jag sällan äter kinesiskt och dessutom hade dom Crispy Duck Pancackes!! Det får man aldrig här. Och det åt vi alltid i London. Så det beställde jag så klart. Sen tog vi på oss pyjamasbyxorna och åt middagen med benen uppdragna medan vi pillade på våra telefoner.

image

Race Day morgon. Vaknade okristligt tidigt och knäppte en bild av den sköna sängen. Vet faktiskt inte varför.

image

Sen duschade vi (innan racet, jajamän!) och flamsade omkring tills vi fick springa ner till taxin med grejerna flängande efter oss. Vad ÄR det med mig och min tidsoptimism!?

image

Åkte sedan taxi genom Morgon-Melbourne där festen från gårkvällen fortfarande var igång. Festklädda och smårufsiga människor vinlgade utanför klubbarna och jag tänkte på hur olik denna söndag blir för oss och för dem. Sen tänkte jag på hur LÄNGE sen det är sedan jag festade till 6 på morgonen. Orkar liksom ej.

image

Kom fram till St. Kilda som ännu vilade i morgonljus. Varför bor man inte vid havet frågade jag mig själv.

image

Folk började strömma till och jag blev mer och mer nervös. Förstår inte varför egentligen…

image

Sen var det dags. Tusentals kvinnor och en så jäkla bra stämning. Hade förberett mig på glädjetårar efter racet men efter bara några meter blev jag alldeles rörd. Kändes så fint att vara med och att så många andra var med och sprang.

image

Finisher! Drygt två timmar och fem minuter tog det! Riktigt nöjd med den tiden. Kändes fantastiskt överallt förutom i vänstra lilltån. Vet inte riktigt vad som hände där. Överlag gick racet över förväntan. De första 10 km gick enkelt, det var till och med skönt och både knän och höfter samarbetade. Vid 16 km började det kännas lite jobbigt och vid 19,5 km var jag ganska redo för mållinjen som alltså inte kom förrän 21,1 km.  När den rosa triumfbågen kom inom synhåll var jag överlycklig. Och att springa under den var fantastiskt! Mitt första race. Min första halvmara.

2 kommentarer