Arkiv för september, 2015

Dorisen

Det har efterfrågats hundmaterial och jag tänkte göra varsitt inlägg om mina små fjantar. Först ut är Dorisen för att vi fick henne först.

image

För ett drygt år sen, i juli, plockade vi upp Dorisen hos en fosterfamilj i Wodona där hon hade bott i ett par veckor efter att ha blivit dumpad. Vet inte de exakta omständigheterna men det var ett par som tydligen dumpat hundar en gång innan och en gång efter Dorisen. Vet detta för att vi fortfarande har kontakt med dog rescue människorna i Wodonga och strax efter att vi fick Dorisen så hade dom dumpat också den valpen som ersatte henne. Ser rött alltså!! Det märkliga är ändå att dom lagt ner en del tid på uppfostran medan dom hade henne. Hade förväntat mig en halvt vild liten ett-åring men hon kunde både sitta, räcka tass, vänta på sin mat och så var hon toilet trained.

image

Det här var första kvällen. Hon hade fått en splitterny bädd och trivdes framför brasan. Hon var så otroligt mager och blev helt utom sig av att lämnas ensam. Den kommande veckan blev ett helvete när vi var tvungna att jobba och Dorisen rymde från gården trots staket och en gång försökte vi binda henne men hon bet sönder repet och klättrade över staketet. Jag var förtvivlad och helt sönderstressad. Den här tiden jobbade Scott eftermiddag och jag minns hur jag panikerade på jobbet efter klockan halv två för att jag visste att hon var ensam.

image

Ganska snart blev det ändå lite bättre. Vi testade crate training efter rekommendationer av personalen på pet shopen och Dorisen verkade tycka ganska bra om buren. Det hade ju aldrig funkat att stänga in henne hela långa dagen men det var tur i oturen att Scott inte jobbade förrän sent och så kom ju jag vid fem. När vi var hemma stod dörren till buren alltid öppen och hon hängde gärna där inne också när hon inte var tvungen. Tog det som ett gott tecken, men vi lade av med buren rätt snart iaf. Det var något med hela instängningsgrejen som inte kändes bra.

image

Sen kom ju Basi och allting föll på plats efter någon vecka. Ångrade hundjäveln så otroligt till en början men så hittade alla sin plats och vi blev en harmonisk familj.

image

Nu är hon mycket mer självständig. Och framförallt självsäker och skulle aldrig få för sig att rymma. Gillar fortfarande närhet och älskar uppmärksamhet oavsett form. Vi klär ut henne, dansar med henne så att hon står på bakbenen och går skottkärra med henne. Och hon älskar allt.

image

image

image

image

image

image

3 kommentarer