En kort uppdatering

Föll tydligen av kärran igen med bloggandet men den här gången var det bara det goda livet som kom emellan. Har känt mig harmonisk och har sovit jättebra under en lång tid, med undantag för igår natt när jag igen hamnade i insomnians klor. Klurar just nu på vad som triggade det den här gången men förhoppningsvis var det en one-off bara. Har minimalt med stress utanför jobbet just nu och det har ju helt tydligt funkat bra. Tills igår då. Hur som helst, så lever jag helst inte igenom en extendad period av sömnsvårigheter en gång till. Kanske sa jag det innan men det var det absolut hemskaste jag varit med om i hela mitt liv, ångesten, stressen, mattheten och aptitbristen. Aldrig. Någonsin. Mer.

Men annars då?

  • Mamma var ju här i två veckor (åkte hem i lördags). Hela planen med hennes besök var egentligen obefintlig och vi lyckades nästan med att börja alla dagar i lugn och ro med kaffe, helt utan måsten och sen bara hitta på något ostressande program. En dag hängde vi till exempel i Melbourne, några dagar gick åt till att turista här i trakten, en dag hikade vi i Falls Creek tillsammans med Scott och John och så gjorde vi lite nytta här hemma också. Mamma tvättade exakt alla husets fönster vilket resulterade i en anmärkning för dåligt underhåll av målfärgen på utsidan på sagda fönster och då blev det inte bättre än att vi målade om dom också. Sen så tömde vi tillbyggnaden på baksidan på bråte och nu börjar det bli rivningsklart där med. Yay! Så mycket på gång här nu. Avslutade sedan Mammas visit med ett 30-årskalas för mig på ett libanesiskt ställe här i stan.IMG_0213IMG_0239IMG_018513090221_10209424225385206_1124131114_n
  • Tillvaron utanför jobbet har som sagt varit synnerligen harmonisk. Som jag älskar mina fyra-dagars veckor och att inte ha studiemåsten på kvällar och helger. Nästa termin kickar igång igen i juli och då ska jag läsa en kurs, men bara en. Har bestämt att det får ta så lång tid som det tar att bli klar med den här utbildningen men jag måste helt enkelt dra ner på takten. Behöver hinna leva lite också under terminen och nu när jag bestämt detta känner jag liksom inte heller att terminstarten är helt oövervinnlig. Livet kommer inte ta slut igen i juli. Kommer hinna med lediga helger och behöver kanske inte kämpa med böckerna exakt alla vardagskvällar heller.
  • Jobbet ja. Har ju knappt befunnit mig på kontoret på en hel evighet känns det som. Först var jag ju sjukledig en vecka runt påsk, sen var jag på plats några små veckor, sen semestrade jag med mamma och nu när jag gick tillbaka i början av den här veckan fick jag veta att jag blivit outsourcad till en klient och ska jobba ifrån deras kontor i två-tre veckor med start idag. Jag både älskar och våndas inför sådana här förändringar. Innerst inne är jag en rutinmänniska som älskar när dagarna ser precis likadana ut men en del av mig vill också att någonting hela tiden ska vara i rullning. Bara en sådan sak som att deras arbetsdag bnörjar 9.00 istället för våra 8.30 och att deras kontor ligger utanför centrum i East Albury. Går så igång på allt det här med ny arbetsväg, gå hemifrån lite senare, nytt folk osv.
  • På tal om förändring så älskar jag vår svartvita tavelvägg i hallen. Älskar att den är ständigt ofärdig och att den kan växa hur mycket som helst. Nyast i samlingen är porträttbilderna på Doringa och Bazinga som jag knäppte när dom var festfina samma dag som jag firade min 30-årsdag.DSC_0005DSC_0012DSC_0034

    DSC_0077

  • När Mamma skulle lämna i lördags körde vi henne naturligtvis till flygplatsen och efteråt hade vi träffis med Farrah & Richard på ett av mina favoritställen i Brunnswick som är en av mina favoritstadsdelar. Det var en perfekt början på en perfekt Melbourne-dag, en sån där dag som gör att jag inte kan släppa Melbourne på långa tider efteråt. Vädret var härligt och höstigt, soligt men blåsigt och som jag älskar den staden! Det finns ingen som är som Melbourne, som är så gemytlig och hemtrevlig trots sina miljoner invånare. Som är så cool och sjabbig och trendig och med så många smaker. Och kaffet! På vägen hem körde vi förbi Carltons stora bryggeri i Abbotsford (som är en annan jättemysig stadsdel) och Scott slängde ur sig att där hade man kunnat jobba. Och jag förkunnade högt och tydligt att om han bara fixar en anställning där så tar vi vårt pick och pack direkt. Det är ofta tal om just det här hemma hos oss. Scott är egentligen ingen stadsperson alls men jag tror att med rätt omständigheter skulle det kunna bli perfekt för oss i Melbourne. Jag kan så se mig själv där permanent. Oss. Tror på allvar att det skulle kunna bli perfekt. Hemma samma kväll satt vi sen i vårt vackra kök och han frågade om jag på allvar skulle byta ut allt vi har här, vårt mysiga hem som vi lappat ihop med våra egna små oerfarna händer, med mer kärlek och inlevelse än egentligt kunnande och hur jag än vänder och vrider på saken kan jag fortfarande inte ge ett svar. Jag hatar egentligen att vara bunden så här till en plats, och det är ju bara ett himla hus liksom, men samtidigt ger den här känslan mig så mycket. Att känna just det jag känner för det här himla huset. Jag fortsätter drömma antar jag, för i nuläget tror jag inte Scott vill härifrån, särskilt inte eftersom han fått tag på drömjobbet och ska börja om en dryg vecka.DSC_0019
Annonser
  1. Lämna en kommentar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: