Arkiv för kategorin Uncategorized

Projekt uppdatering

Vart vi än går får vi frågan om hur det går med huset. Iofs är det inte helt oväntat för i snart fyra år har vi varit galningarna som rivit ett helt hus tills bara väggar och plåttak stod kvar och sedan byggt upp det igen. Våra vänner känner ingen (det gör inte vi heller) som renoverat så här omfattande så det är klart att folk frågar. Tänkte dra en genomgång nu om vad som faktiskt är kvar att fixa.
Ett. Vi brukar säga att vi är nästan klara inomhus nu och faktiskt så är det bara lister som fattas och så altandörrarna i glas från köket ut till altanen som inte ännu existerar. Annars är det bara småsaker som att byta ut den ena ytterdörren och antagligen måla om den andra ytterdörren som redan är utbytt. Slipa och måla om badrumsdörren som är en av de enda original features som blev kvar i huset. Och när altandörrarna sitter där de ska ska vi fixa en kamin till köket också.
Två. Att bygga klart staketet. Detta projekt satte Scott igång med redan när mamma var här i april men så har det kommit allt möjligt i vägen. Bla hade vi köpt slut alla pickets på Bunnings en gång och så tog det två veckor för dem att få in nya. Sen ville vi vänta på att grannarna skulle bygga klart sina fence posts så att vi kunde anpassa vårt efter deras. Sen regnade det i en vecka och då tröt inspirationen rimligtvis. Men nu är det däremot grönt ljus och borde gå att fixa i en handvändning.
Tre. Riva tillbyggnaden på baksidan och göra om till terrass.
Fyra. Rappa klart runt den blivande terrassen på framsidan samt bygga terrass.
Fem. Riva det gamla garaget och bygga nytt. Det här momentet har alltid varit så långt bort i framtiden att vi inte tillåtit oss själva att göra någon mer detaljer planering så här har vi bara drömmar än så länge. Drömmarna består dock av tvättstuga, bastu med dusch och så utrymme för Scotts målvaktsutrustning att torka efter träningar och matcher.
Sex. Trädgård.

image

Helhetsbild från köket får illustrera.

Annonser

3 kommentarer

Carelian pasties

image

Visst blev det karelare igår. Med äggsmör och allt. Modellexemplaret ovan är det första (ogräddade) av 19 stycken färdiga godbitar. De efterföljande blev sen lite hipp som happ i olika storlekar och former men till sist tror jag att jag kom på det. Scott var impad och jag hade en teori om att tekniken säkert sitter i ryggraden hos varenda människa som vuxit upp i Finland. Dom här finns ju exakt överallt och när jag tänker efter har jag helt sjukt många matminnen som handlar om just karelska piroger. Till exempel minns jag hur grannens mommo kom från Savolax och fixade lyxigaste pirogerna i världshistorien under sina många besök i Borgå när jag var liten. Och så har jag jättemånga lite udda minnen från walk in frysboxar i ett antal Valintatalo affärer runt om i landet där jag otaliga gånger hämtat djupfrysta Fazer piroger att grädda i bageriet. Faktiskt blev det här baket en liten kulturupplevelse slash nostalgitripp när jag tänker efter.
Summa summarum ett ganska arbetsdrygt projekt då man först ska koka gröt, sen göra deg och till sist rulla ut och knipa ihop skapelserna… Men direkt svårt var det absolut inte.

image

Sen tog jag mina piroger och gick på kalas. Med fjäderboa och allting. Både min outfit och mina Carelians fick höra att vi var attractive.
Nu ska jag strax iväg och testa pilates. Det var några år sen sist och jag intalar mig att det är en mild motionsform. Mina innerlår går sönder efter gårdagens grit och jag klarar inte fler squats nu på några dagar.

2 kommentarer

Soffan får nytt liv

Hej hopp. Lördagsmorgon och jag har redan druckit kaffe, tränat, kört en maskin tvätt och tagit ett långt bad tillsammans med ny svensk deckare. Så kan det gå när man har en tid att passa. Jag har nämligen sagt upp mitt gamla gymmedlemskap och har nu kört några veckotrials på olika gym här i stan som har classes. Jag som är så okordinerad att jag skäms har testat bla body pump, body balance och imorse nu också grit för första gången vilket är en 30 minuters intensiv intervall träning. Jag är helt såld på classes nu och vill aldrig någonsin träna själv på traditionellt gym igen. 🙂 Mina axelmuskler har aldrig varit så här ömma men jag älskar känslan. ❤
Nu ska jag fortsätta helgen med att storhandla, eventuellt göra karelska piroger till kvällens kalas om det inte visar sig för invecklat,  samt lämna tillbaka en massa tygprover som jag lånade hem tidigare i veckan. Det kanske jag inte sa innan men vi ska alltså klä om den rosa härligheten framöver och naturligtvis ska den bli grå. Är så pepp trots att väntetiden är jättejättelång. Vi har valt en riktigt duktig hantverkare som har sin verkstad bara ett kvarter bort (blir inte mer lokalt än så här) men han är alltså uppbokad i 9 månader framöver!! Å andra sidan är det ju trevligt för nu kan vi leva med den rosa ett tag och sen får vi en "ny" i mars när vi rimligtvis har tröttnat.

image

Inte helt otippat har jag valt den fjärde nerifrån. Scott tycker att jag är löjligt förutsägbar men hur gärna jag än vill kan jag inte välja någon annan färg än rökgrå. Att klä om en möbel är ungefär lika dyrt som att köpa en helt ny och då väljer man helst något som man orkar betrakta längre än ett halvår. Kan ej bärga mig.

2 kommentarer

Say thanks when the universe aligns

Ofta när jag har riktigt bra flyt i livet känner jag impulsivt att jag vill tacka nån. Min lyckliga stjärna, Gud, min utomordentliga karma, beror lite på. Men så för ett tag sen läste jag någonstans att det inte skulle vara hälsosamt för att man på det här sättet indirekt kan odla fram en slags tacksamhetsskuld som kan liknas vid det här klassiska ”att axla hela världens problem”. Att man helt enkelt måste känna tacksamhet för att allting annat är otacksamt mot dom som har det värre…
Har inte riktigt kunnat släppa det här och inte heller bestämma mig för hur jag egentligen tycker. Men så igår på meditationen kom vi in på samma tema och då uppmanade instruktören oss att alltid sända ut tacksamhet när universum samarbetar. När man får tre grönljus på raken och när bussen man annars hade missat råkar vara sen så man ändå hinner med.
Detta får avgöra saken. Så nu tänker jag dela med mig lite av dagens. Två saker. Den ena mer livsavgörande än den andra om vi säger så. 🙂
Ett. Scott fick sitt drömjobb med regelbundna arbetstider och inga fler nattskift. Vi är bara inne på vecka två men det är redan nästan fyra veckor sedan han senast jobbade kväll eller natt och jag känner redan hur det här kommer funka så himla mycket bättre för oss. Vi älskar ju rutin och det här jobbet gör att en rutin öht är möjlig. Bara det här att man slipper äta själv på kvällen alltså. Och han kan gå på alla sina träningar och vi kan ha ett socialt liv under veckans alla dagar. Älskar, älskar, älskar vår vardag. ❤
Två. När man slinker in på sitt favoritloppis och lyckas hitta ALLA accessoarer till helgens temafest på ett och samma ställe. När man slipper jaga och lägga onödig tid på att hitta grejer man behöver för en kväll. Och när damen i kassan dessutom är hon den där ljuvliga som alltid hittar på dom allra basta priserna för oprissatta grejer.

image

3 kommentarer

MAT

Någonting har hänt. Jag har fått tillbaka min matlagningsinspis från 2010. Hurra! Testar minst en ny rätt i veckan och känner mig alltid lika präktig när jag lyckas särskilt bra med nån. Hittills har den oslagbara favoriten visat sig vara en vegetarisk bolognese med riven morot, selleri och röda linser som bas. Den var så otippat god och helt sjukt billig att göra. Är ju en så äckligt snål människa innerst inne så sånt här är viktigt!
Gårkvällens alster framkallade däremot nostalgi: Kan ni tänka er att jag ställde mig och gjorde kokosbollar i all hast innan jag skulle iväg och vinna en korismatch! (Vi är härmed vidare till finalserien.) Nu var detta kanske inte det mest äventyrliga att ta sig för med sin nyfunna kökskreativitet men oj vad bra dom blev, fast det blev en hälsovariant utan både socker och smör. Dom ser iaf exakt likadana ut som dom gjorde när man var 11 och att stå där och rulla kändes så trevligt välbekant. Kära, älskade 90-talet. ❤
Jag följer aldrig recept till punkt och pricka utan använder kokböcker etc enbart som inspiration, men alltså gissningsvis kan man blanda ihop en dl mandelmjöl, en halv dl kokosflingor, en halv dl kakaopulver och en msk chiafrön. Sen kan man ha i en halv dl kokosolja och cirka 24 dadlar som först fått ligga i vatten någon halvtimme och som man sen jobbat ihop med fingrarna till en slags pasta. Sen är det bara att arbeta ihop alla ingredienserna med händerna och rulla till bollar i valfri storlek.

image
Nästa gång ska jag testa att ha i lite kaffe och kanske kardemumma, och när våra apelsiner mognat ska jag testa med rivet apelsinskal.

Lämna en kommentar

Den rosa soffan

image

Imorse satt jag och drack kaffe i en rosa soffa hemma i vårt bibliotek. Slutar aldrig förvånas över vad den här mannen går med på för galna upptåg. I helgen fick jag då alltså för mig att det var en rosa secondhand soffa vi skulle ha! Så vi hoppade i bilen på lördagsmorgonen och körde hela långa vägen till Melbourne för att plocka upp den. Jag ba ”säkert att du är ok med en enorm rosa möbel?”  och han ba ”you make all such decisions around here”. Och så är det ju. Jag idéar och han verkställer. ❤
Så i söndags ägnade jag mitt liv åt möblering av det allra sista rummet i huset. Och bra blev det, med missmatchad matta och allting.

4 kommentarer

En kort uppdatering

Föll tydligen av kärran igen med bloggandet men den här gången var det bara det goda livet som kom emellan. Har känt mig harmonisk och har sovit jättebra under en lång tid, med undantag för igår natt när jag igen hamnade i insomnians klor. Klurar just nu på vad som triggade det den här gången men förhoppningsvis var det en one-off bara. Har minimalt med stress utanför jobbet just nu och det har ju helt tydligt funkat bra. Tills igår då. Hur som helst, så lever jag helst inte igenom en extendad period av sömnsvårigheter en gång till. Kanske sa jag det innan men det var det absolut hemskaste jag varit med om i hela mitt liv, ångesten, stressen, mattheten och aptitbristen. Aldrig. Någonsin. Mer.

Men annars då?

  • Mamma var ju här i två veckor (åkte hem i lördags). Hela planen med hennes besök var egentligen obefintlig och vi lyckades nästan med att börja alla dagar i lugn och ro med kaffe, helt utan måsten och sen bara hitta på något ostressande program. En dag hängde vi till exempel i Melbourne, några dagar gick åt till att turista här i trakten, en dag hikade vi i Falls Creek tillsammans med Scott och John och så gjorde vi lite nytta här hemma också. Mamma tvättade exakt alla husets fönster vilket resulterade i en anmärkning för dåligt underhåll av målfärgen på utsidan på sagda fönster och då blev det inte bättre än att vi målade om dom också. Sen så tömde vi tillbyggnaden på baksidan på bråte och nu börjar det bli rivningsklart där med. Yay! Så mycket på gång här nu. Avslutade sedan Mammas visit med ett 30-årskalas för mig på ett libanesiskt ställe här i stan.IMG_0213IMG_0239IMG_018513090221_10209424225385206_1124131114_n
  • Tillvaron utanför jobbet har som sagt varit synnerligen harmonisk. Som jag älskar mina fyra-dagars veckor och att inte ha studiemåsten på kvällar och helger. Nästa termin kickar igång igen i juli och då ska jag läsa en kurs, men bara en. Har bestämt att det får ta så lång tid som det tar att bli klar med den här utbildningen men jag måste helt enkelt dra ner på takten. Behöver hinna leva lite också under terminen och nu när jag bestämt detta känner jag liksom inte heller att terminstarten är helt oövervinnlig. Livet kommer inte ta slut igen i juli. Kommer hinna med lediga helger och behöver kanske inte kämpa med böckerna exakt alla vardagskvällar heller.
  • Jobbet ja. Har ju knappt befunnit mig på kontoret på en hel evighet känns det som. Först var jag ju sjukledig en vecka runt påsk, sen var jag på plats några små veckor, sen semestrade jag med mamma och nu när jag gick tillbaka i början av den här veckan fick jag veta att jag blivit outsourcad till en klient och ska jobba ifrån deras kontor i två-tre veckor med start idag. Jag både älskar och våndas inför sådana här förändringar. Innerst inne är jag en rutinmänniska som älskar när dagarna ser precis likadana ut men en del av mig vill också att någonting hela tiden ska vara i rullning. Bara en sådan sak som att deras arbetsdag bnörjar 9.00 istället för våra 8.30 och att deras kontor ligger utanför centrum i East Albury. Går så igång på allt det här med ny arbetsväg, gå hemifrån lite senare, nytt folk osv.
  • På tal om förändring så älskar jag vår svartvita tavelvägg i hallen. Älskar att den är ständigt ofärdig och att den kan växa hur mycket som helst. Nyast i samlingen är porträttbilderna på Doringa och Bazinga som jag knäppte när dom var festfina samma dag som jag firade min 30-årsdag.DSC_0005DSC_0012DSC_0034

    DSC_0077

  • När Mamma skulle lämna i lördags körde vi henne naturligtvis till flygplatsen och efteråt hade vi träffis med Farrah & Richard på ett av mina favoritställen i Brunnswick som är en av mina favoritstadsdelar. Det var en perfekt början på en perfekt Melbourne-dag, en sån där dag som gör att jag inte kan släppa Melbourne på långa tider efteråt. Vädret var härligt och höstigt, soligt men blåsigt och som jag älskar den staden! Det finns ingen som är som Melbourne, som är så gemytlig och hemtrevlig trots sina miljoner invånare. Som är så cool och sjabbig och trendig och med så många smaker. Och kaffet! På vägen hem körde vi förbi Carltons stora bryggeri i Abbotsford (som är en annan jättemysig stadsdel) och Scott slängde ur sig att där hade man kunnat jobba. Och jag förkunnade högt och tydligt att om han bara fixar en anställning där så tar vi vårt pick och pack direkt. Det är ofta tal om just det här hemma hos oss. Scott är egentligen ingen stadsperson alls men jag tror att med rätt omständigheter skulle det kunna bli perfekt för oss i Melbourne. Jag kan så se mig själv där permanent. Oss. Tror på allvar att det skulle kunna bli perfekt. Hemma samma kväll satt vi sen i vårt vackra kök och han frågade om jag på allvar skulle byta ut allt vi har här, vårt mysiga hem som vi lappat ihop med våra egna små oerfarna händer, med mer kärlek och inlevelse än egentligt kunnande och hur jag än vänder och vrider på saken kan jag fortfarande inte ge ett svar. Jag hatar egentligen att vara bunden så här till en plats, och det är ju bara ett himla hus liksom, men samtidigt ger den här känslan mig så mycket. Att känna just det jag känner för det här himla huset. Jag fortsätter drömma antar jag, för i nuläget tror jag inte Scott vill härifrån, särskilt inte eftersom han fått tag på drömjobbet och ska börja om en dryg vecka.DSC_0019

Lämna en kommentar