Växter i fokus

Den här hösten har jag redan tagit livet av ett fikus-träd samt den där plantan jag fick när jag blev medborgare. 😦 Och flera veckor har jag nu tänkt att jag behöver skaffa några substitut utan att få det gjort. Behöver ha något som varken behöver vattnas regelbundet eller kräver att man ska hålla på med fertiliser. För trots att dom står där mitt framför näsan så glömmer jag. Det enda som verkar trivas här hos oss med mina ogröna fingrar är en rosa fingerranka (som jag lärde mig att den heter efter att ha publicerat en bild här på bloggen) och en Zanzibar gem som det stod på skötselrådet att ”thrives on neglect” – låter ju definitivt som min slags växt. Så idag köpte jag äntligen en till sån Zanzibar och så en stor flaxig grej som jag redan glömt namnet på. Och så flyttade jag runt lite på hela skaran. Alltså att lite grönt kan göra så mycket för ett rum!

image

image

image

Lämna en kommentar

Måndagsframsteg

image

Kom hem precis nu och här har det hänt grejer under dagen minsann. Försvunna från framgården var ett högt och ovanligt fult träd samt en enorm gammal stubbe som en gång i tiden var en vacker jacaranda men som tyvärr hade trasslat in sig i elledningen. Nu ligger dock en fet räkning på köksbordet för det är tydligen dyrt att fälla så stora träd. Fast oh well detta möjliggör ju äntligen tillkomsten av vårt nya staket så ingen är nöjdare än jag! Ett vitt och präktigt picket fence ska det bli framöver. Och så ska vi plantera nya fina träd längs med och så drömmer jag om att ha lavendel också.
Sen hade Scott börjat rappa verandans ena vägg nu på eftermiddagen. Mycket impad fru. Snart kanske vi har terrass också. Hurra!

Lämna en kommentar

Mt Bogong

image

Så har man då erövrat ännu ett australiensiskt berg. Imorse åkte vi från Wodonga vid 6 am och klättrade efter en dryg timmes bilfärd upp på delstaten Victorias högsta topp Mount Bogong, 1986 m. Har inte tidigare bestigit någonting alls för vi brukar ju köra upp till toppen och sedan gå en flat track uppe på. Men idag var det andra bullar så vi började vid foten och vandrade hela vägen upp.
Tyvärr var det här ett äventyr som visade sig vara fifty fifty trevligt/hemskt. Trevligt när solen tittade fram och man kände doften av eukalyptus och när det var paus för fika och lunch. Mindre trevligt att klättra i brant uppförsbacke i nästan 7 km och sen ner igen. Hade ju till exempel ingen aning om att en person som ändå känner sig relativt vältränad kan vara så otränad. Höll på att dö halvvägs upp och ungefär samtidigt meddelande mitt vänstra knä att det faktiskt fyller 30 år om några veckor och inte alls gillar bergsbestigning. Krigade mig högre (har för mig att alla andra inte behövde kriga lika mycket) och högre upp och plötsligt befann vi oss mitt i dimman och det var alldeles iskallt och blåste vilt. Vid det laget hatade jag berg och mitt knä hatade mig och på vägen ner grät jag i smyg när det var som pissigast.
Men vi kom ju ner till sist och nu har jag ont precis överallt men är också ett minne rikare. Klättrar kanske ändå inte Bogong igen på ett tag men ska upp till Falls Creek en gång till innan snön börjar falla för det har jag lovat min mor. Som alltså kommer hit nästa helg. Längtar!!!

Lämna en kommentar

Bäst hittills

Tillåt mig dela med mig av den här helgens hittills bästa. Var och kirppade igår på lunchen för att fira in helgen. Herregud, har inte hunnit med sånt på flera månader. Jag njuter så av livet just nu när jag hinner med sånt jag tycker är roligt och att jag får komma hem efter jobbet och bara ställa mig och laga mat, sticka ut och springa eller titta på dålig TV. Men kirppis var det alltså igår på lunchen. Tittade egentligen efter klänningar till min 30- årsfest men där hade jag dålig tur. Och då hittade jag istället den här helt oanvända benvita jackan.

image

Gudars skymning så jag blev ivrig, testade och satte ihop en miljon olika klädkombinationer i huvudet med den. Sen visade det sig att den kostade hela två dollar för det var utförsäljning av sommarkläder. Alltså ursäkta!?
Det andra fantastiska den här samma fredagen var att jag kom hem från jobbet och Scott meddelande att både träningen och boxningen är inställd på lördagsmorgonen. Och det är inte det att jag inte gillar hans hobbyn men ibland blir jag så himla glad av att kunna ta sovmorgon tillsammans en lördag och sedan inte behöver rivstarta iväg någonstans alls på hela dagen. Nu har jag precis fått en kaffe serverad och vi ska planera resten av den här dagen som ska bli en renoverar och fixardag här hemma. Ska tvätta Mini och lägga upp på nettin till försäljning och så ska jag måla dörrkarmar. Tycker det ska bli så kul!!!

2 kommentarer

Onsdag

Vissa vardagar är helt klart mer lämpade för ledighet än andra. Står här i morgonsolen på bakgården med mitt kaffe och känner mig lyckligt lottad som får vara ledig just idag. Vet ej ännu vad jag ska ta mig för denna ljuvliga onsdag men det är en uppsjö av små projekt som jag skulle kunna börja på. Känner allra mest för att måla lite faktiskt. Fönstertvätt lockar mindre om vi säger så.

image

Basil hälsar.

Lämna en kommentar

Crashen

Oj oj oj. Föll visst lite av kärran där. Sanningen är den att jag crashade hårt helgen innan påsk, inte sov på en vecka och hade sån äcklig stress ångest flera dagar i streck att jag på allvar blev rädd att jag höll på att klappa ihop. Resulterade i en veckas sjukledighet från jobbet och att jag drog mig ur alla tre kurser jag hade anmält mig till och påbörjat den här terminen. Inte helt idealiskt med tanke på studietempot och planen att bli klar till juni nästa år, men jag tror att det är priset jag behövde betala för att inte gå sönder helt i huvudet. Har aldrig mått så skit som jag gjorde under påskveckan och det är inget jag någonsin vill uppleva igen. Sov konstigt om jag öht kunde somna, vandrade omkring som en gammal zombie om dagarna, mådde illa och kunde inte äta någonting alls och var så jävla rädd för hela situationen, vad stressen drivit mig till.
En dryg veckas krigande senare och jag börjar äntligen känna mig som mig själv. Jag har pratat och pratat och pratat sönder hela grejen med precis alla som orkat lyssna och så många verkar ha varit i samma situation. Det fina är att exakt alla har varit så otroligt förstående och uppmuntrande och jag tror att jag hittat en ny slags tro på mänskligheten och vad vi är kapabla att göra för varandra. Att hjälpa och stärka. Tror jag till sist liksom lyckades slå hål på allting med att analysera och peppa och det hela börjar kännas nästan distant nu. Som att det var ett bra tag sen redan och att allt kommer att bli fantastiskt igen. Alldeles snart. Är också så himla tacksam för att det gick relativt fort att börja komma igen.
Så nu jobbar jag ”bara”. Får fortsätta med fyra dagar i veckan tills terminens slut trots att jag inte pluggar och det är underbart!! Nästa termin blir det nya tag och fortsätter eventuellt jobba deltid om vi har råd. Dom är så flexibla på mitt jobb och det är så uppskattat! Känns som att allt är möjligt bara man säger till så dom kan planera och budgetera. Har prioriterat om själv också iom allt som hänt och ska bla sälja min hutlöst dyra Mini Cooper och har istället köpt grannens gamla skrälle. Det är möjligt att det är en Mitsubishi och kostar inte ens en tiondel av vad Mini kostade. Resonerade som så att var sak har sin tid och just nu är det inte tid för trevliga men alltför dyra bilar. Då jobbar jag hellre mindre och njuter lite mer av livet plus att vi verkligen ska försöka få fason på det här evighetsprojektet till renoveringsobjekt. I siktet just nu är både veranda och staket på framgården samt nytt garage och en vattentank på bakgården. ”Inom loppet av ett år” har Scott sagt och jag har skrattat rått i smyg åt hans tidsoptimism men iaf. Viljan finns ju åtminstone.
När jag inte har planerat bygge har jag faktiskt skaffat mig en ny hobby. Har gått och blivit en hiker och förra veckan var vi uppe i Victorianska alperna hela två gånger och vandrade. Bara Scott och jag. Ska upp på ett annat berg på söndag med ett gäng vänner och ser så orimligt mycket fram emot det! Kolla nu bara:

image

image

image

image

Här vilar min själ. Får så otroligt mycket ut av att befinna mig på just den här platsen på jorden. Falls Creek på hösten. ❤

2 kommentarer

Glimtar

Några snaps från min verklighet just nu.

image

image

image

1. Den fulaste smoothien jag någonsin skådat. Möjligtvis även den godaste. Banan, kokosmjölk och jättejättemycket citron. Varsågod för tipset.
2. Det har idag (äntligen) börjat grävas längs norra fasaden på vårt hus. Innan veckan är slut har vi förhoppningsvis en ny conrete path runt hela, förutom på baksidan där vi alltså ska riva lite först. I ett framtida liv. När vi har tid/inspiration.
3. Vägen där jag går just nu. På väg till gymmet för att skaka av mig den ganska jobbiga dagen och försöka hitta energi för resten av dagens to-dos.
Bonus: Mitt Aussie pass kom igår. Det värsta är ju att vi inte är på väg någonstans på hur länge som helst och det kliar så i fingrarna att få flasha det.

2 kommentarer